Vad jag tycker om klänningarna i Let´s dance... Wikileaks

Det känns nu verkligen som om USA fått fullständigt fnatt i sin iver att bekämpa allt och alla. Man begär ut twitterflöde från den isländske parlamentarikern Birgitta Jónsdóttir. Det handlar om hennes inblandning i och stöd av Wikileaks. Det handlar om Julian Assange förstås och att knyta samman honom med något som kanske är ett brott. Ingen vet ju det ännu. Han är inte dömd för något. Ogillad och mordhotad av vissa däremot. Att USA verkar vilj aha hans huvud på ett fat verkar det ingen tvekan om.

Har han begått brott så ska han naturligtvis ställas till svars för det. Men ännu så vet ingen om han verkligen gjort det. Läckorna från Wikileaks som vi fått till del av hittills har varit bearbetade av media och innehållet i dem har väl så här långt inte avslöjat så mycket annat än pinsamheter för enskilda. Av skvallerkaraktär rent av. Det är klart att videon om hur civila skjuts ihjäl från en helikopter inte var så smickrande och säkert något man helst inte velat skulle tilldelas allmänhetens intresse. Men den filmen kunde i princip har kommit från var som helst och inte just Wikileaks. Det hade varit ett scoop hur man än kommit över det. Huruvida Wikileaksinformationen är bättre än annat tar jag ingen ställning till. Dock är det som fenomen intressant.

Vad gäller Wikileaks så tycker jag att principen att mörka hemligheter kommer fram är en bra sådan. Allt ska inte mörkas för världen. Samtidigt så är heller precis allting intressant för alla att veta. Det finns här som på alla andra ställen nyanser. Att USA och andra ska skydda den information som är hemlig bättre än att låta den vara tillgängliga för yngre soldater är en viktig punkt samtidigt som det uppenbarligen finns anledning att fundera över vad an hemlighåller eller inte. Läckor finns och kommer alltid att finnas vare sig de heter Wikileaks eller något annat. Det vet alla.

Jag är själv en follower av WikiLeaks på twitter och på många andra nyhetsförmedlare också förstås. Det betyder inte att jag har något med Wikileaks att göra för övrigt. Det betyder bara att jag följer nyhetsflöden för att hålla mig informerad. Vill man tolka mitt twitterflöde så blir det nog inte så mycket mer spännande än att man får veta vad jag tycker om klänningarna i Let´s dance. Något annat finns inte att hitta.

Det riktiga obehaget i att USA begär ut twitterflöden från enskilda är att det visar på att ingen går säker, all information vill man få fatt på. Om de kan begära ut information om en isländsk parlamentariker så är inte steget så långt till en svensk politiker, eller hur? Carl Bildt, Göran Hägglund, Fredrik Federley med flera. Alla twittrar.

Det känns som om scenariot om att totalövervaka alla individer komemr närmre och närmre. Jag tror inte på att kalla våra beslutsfattare för idioter för det är de inte. Däremot tror jag på att försöka upplysa omvärlden om sådant som kan förstöra våra möjligheter att leva i en demokrati med yttrandefrihet och annat som följer med. Man kan alltid hoppas att någon läser och försöker förstå i stället för att bara förkasta. Det sker inte ens i hemlighet längre utan helt öppet.

Här kommer ett antal intressanta länkar från internationell media:

DOJ subpoenas Twitter records of several WikiLeaks volunteers  (tack DF)
Icelandic MP fights US demand for her Twitter account details
WikiLeaks demands Google and Facebook unseal USA subpoenas
DOJ sends order to Twitter for Wikileaks-realted account info 


Jag är ingen aktivist på något sätt. Men drivs av vikten att hålla vår demokratiska rättigheter vid liv. Läs om den unge Juras Stankievic från Vitryssland. Han kämpar på och har sina 21 år till trots suttit i fängslad för att han kämpat för demokratin i sitt land. Jag tror inte att vi riktigt kan förstå.

Bloggar: Christoper Kullenberg   Copy me happy reder ut begreppen om vem som egentligen kontrollerar din data på internet. Han är en av dem som har riktig koll på hur det fungerar.
Oscar Swartz fördjupar på sin blogg.

Expressen
SvD
DN

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik. demokrati, personlig integritet, wikileaks, twitter, åsiktsfrihet