Det måste visas mer mänsklighet i kommunikationen...

Jag tror på det nya sjukförsäkringssystemet. Jag tror på att det är bättre att människor kommer i sysselsättning än att de fastnar i det så kallade utanförskapet. Siffror visar att det fungerar på så sätt att flera kommer i jobb och in i sociala sammanhang än de gjorde tidigare. Dock är det helt uppenbart att det måste filas lite här och där på rutinerna.

Jag vill personligen inte ha mer inblandning än nödvändigt av myndigheter och politiker, jag vill bestämma själv och tycker att det är bra att det är möjligt. MEN - jag tycker också att den som behöver ha hjälp ska ha hjälp. Det betyder dock inte att alla behöver det och det är naturligtvis här de stora problemen finns. Vem ska ha hjälp? Egentligen. Vissa människor klarar sig i egen regi, andra gör inte det.

Att läsa dilemmat som uppstått för den person anställd på Försäkringskassan som är osäker på om han drivit en person till självmord för att han följt reglerna på jobbet är oerhört dramatiskt. Det ska naturligtvis inte hända sådana saker, det är orimligt. Någonstans finns det ett glapp mitt i verkligheten. Likaså skrev ett stort antal läkare en debattartikel och menade att Ulf Kristersson måste agera nu direkt på stubben, en artikel som ministern själv svarar på i Aftonbladet där han påpekar att det förs omfattande diskussioner om en ny sjukreform så det är på gång. Det hela är inte på något sätt enkelt och det är synd att det inte tas ett lite mer fylligt grepp på den här diskussionen. Att använda begrepp som självmord, förtvivlan, armod, tvång och annat är naturligtvis förstärkande i media men det gör att diskussionen blir helt utan perspektiv och drar iväg. Det finns inte antingen svart eller vitt även om det alltid är enklast att använda i sina exempel.

Det är gråzonerna som måste fram i ljuset. Det är inte så att regeringen bara består av känslomässigt obegåvade busar som de ofta framställs som. Det är inte heller så att alla tjänstemän på Försäkringskassan är tvingade att följa regler in absurdum, det finns förmodligen andra stigar att trampa innan man kommer fram till slutdatum. För vissa lyckas det, men uppenbarligen inte för alla. Frågan blir då varför det är så? Vissa lyckas och inte andra? Alla som säger sig behöva hjälp gör det inte, så är det också. MEN de som behöver hjälp ska ha det. Alla kan inte tala för sig själv, förstår inte det som står på de papper de får och kanske inte alltid det som sägs heller. Jag tror att det är här man måste sätta in klutarna. Att försöka förstå och inse att alla inte förstår det på samma sätt som man själv gör. Det är alldeles för enkelt att bara hänvisa till regler och infroamtion om den inte förstås. Byråkratsvenska kan vara knepigt att ta till sig.

Här finns också ett stort jobb att göra apropå den tillgänglighet som regeringen nu arbetar för inom många andra områden. Hand i hand med den förändring som sker av sjukreformen bör det finnas möjligheter. Världen är inte svart eller vit och det vore en fördel om det visades också. Alla dör inte på grund av att det finns ett slutdatum för sjukförsäkringen. Det ska ske saker däremellan. Varför pratas det inte mer om detta?

Det är en massa hårklyverier här och en hel del fyrkantighet också - Ulf Kristersson skriver i AB följande: "-– Först och främst: ”utförsäkrad” betyder inte ersättningslös. Den som uppnått den normala maxtiden 2,5 års sjukskrivning får istället ersättning från arbetsmarknadspolitiken om man inte kan gå tillbaka till jobbet. Självklart ska människor som har förmåga att ställa om till ett nytt yrke få stöd att göra det. Finns det ingen arbetsförmåga alls kommer man efter tre månader tillbaka till sjukförsäkringen. I dag gör ungefär hälften av de utförsäkrade det."


Det är nåt i rutinerna här som inte fungerar, låt oss leta rätt på dem. Att socialdemokraterna låtsas som om de inte är inblandade i nåt är patetiskt, de la grunden för det system som nu finns och hade säkerligen själva infört det om de suttit kvar.

Det finns också goda exempel i nya reformen och det är bra och det är olyckligt att det inte kommer fram tydligare än de gör. Det finns ändå något sunt i att se till att människor slipper fastna. Alla ska ha en möjlighet att komma vidare, men det finns fler sätt än ett göra det på.

(intressant)

Uppdatering: Johan W tycker att jag är ute och cyklar här och vill lägga skulden på (S) och att jag gör om histoiren. Nej du så är det inte. Bara påpeka att behovet av att göra något åt sjukförsäkringssystemet har funnits länge och något hade behövts göras.

Uppdatering 2: DNs ledare förmedlar det jag själv tycker. Något måste göras, men det är inte självklart att gå till det gamla, allt var inte bättre då. Det kanske faktiskt är så att ALLA oavsett problem ska hjälpas just av just sjukförsäkringen. Stöd kan behövas men det kanske ska vara av annan sort och det behöver inte vara fel. Att flera personer hamnar mellan stolarna är olyckligt och enskilda exempel kommer alltid fram. Kommunikationen behöver förmänskligas. Men det är å andra sidan lättare agt än gjort eftersom vi betraktar det hela utifrånd en situation vi själva befinner oss i. Så är det alltid. När uttryck som stupstockar och bödlar och annat liknande dyker upp så är det svårt att diskutera sakfrågan. Men välfärd är också att ha ett eget jobb och att tjäna egna pengar.  Nånstans där mittemellan torde lösningen finnas.

Bloggar:  Moberg Ett hjärta Rött  Filindeblogg Sven tycker Johan W Kent P


Läs även andra bloggares åsikter om politik, FK, sjukförsäkring, kristersson, regeringen, moderaterna