Man väljer dem man gillar...

Är det bra med högre utbildning eller ej, är det en merit att inte ha det. DN reflekterar över socialdemokraternas och speciellt Juholts val av sina närmsta medarbetare. Det är många som saknar högre utbildning. Det är markerande på så sätt att det idag finns många som har det men de återfinns inte på de höga posterna i partiet. Tidigare var det annorlunda med Erlander, Palme och Carlsson skriver DN. Men med Persson gick partiet in i en annan loop vad gäller detta. Vare sig han själv, Mona Sahlin eller Juholt är akademiskt utbildade. Nu tror jag iofs att man kan få kunskap på väldigt många olika sätt. Inte minst i dagens internettäta samhälle där du utan att ge dig in i den formella utbildningssvängen i princip kan lära dig vad som helst. Problemet är numera hur man kan värdera den kunskapen, inte att hur man kan få den.

Å andra sidan så är samhällsbygget uppmonterat utifrån en given grund och utrymmet för egna lösningar i den offentliga sektorn är inte så himla stort. Det är lätt att falla i gropar om man inte har kollen på hur det fungerar. I en organisation uppbyggd av tjänstemän kan det vara bra att som politiker ha samma plattform. Jo då, det behövs förstås nytänkande men det kan man ha ändå bara man förstår vilken verklighet som gäller. Det är först när man kan reglerna som man kan göra vettiga och avstånd från dem. Det är ändå viktigt att man förstår helheter och hur det fungerar. I annat fall är det lätt att fastna i det som är närmast och man missar att höja blicken för man vet inte ens att man ska elelr behöver göra det.

Diskussionen om utbildningsnivå för politiker i högre positioner är intressant på många sätt för å ena sidan så är socialdemokraterna en av härförarna för att alla ska ha högre utbildning oavsett om de vill eller ej. I alla fall hälften ska ha påbörjat högre studier innan de fyllt 25 år om man ser till S-jobbkongressens beslut. Den borgerliga regeringen vill att alla typer av jobb ska räknas eftersom det gör nytta för samhällsbygget. Det är kombinationen av olika kompetenser och respekten för att den har ett värde som skapar framgång enligt min mening. Att alla likadana samlas i grupperingar är ingen garanti för framgång precis. Snarare för kotterier av olika slag. Vi mot dem. Det leder inget vidare.

Men ska vi vara riktigt franka här så är det trots allt så att det är den som man gillar som väljs. Inget konstigt med det egentligen. Men det är förödande för samhället att beslutsfattandet i de demokratiskt valda församlingarna bygger på små grupper som inte släpper in andra. Det är förödande för mångfalden överhuvudtaget om demokratin ska bygga på personliga agendor där man väljer bort personer som kanske konkurrerar med en själv om positioner eller har avvikande åsikter som man inte klarar av att hantera.

Demokratin behöver öppnas upp och ge utrymme för fler att komma till tals. Förvisso kan många göra det i och med att de sociala medierna kommer allt starkare. Fler röster gör sig hörda men när det kommer till skott så är det de traditionella institutionerna som har sista ordet. Så trist är det... Tyvärr. Den som avviker för mycket och protesterar förflyttas ut i marginalen. Det har inte alltid med kompetens och duglighet att göra utan snarare med om man är gillad eller ej. Rätt man kan vara på fel plats som en gammal chef en gång uttryckte till mig när han fick sparken...

Sosseväljaren - Gunilla Källenius som till vardags är professor vid Karolinska Institutethar gjort en intressant betraktelse över de jävsituationer som uppstår i den som jag gärna vill kalla den introverta partigruppen, innegänget som styr helt enkelt.  Att vara förtroendevald är något man bör fundera över innebörden av, det är väljarna som ger sitt förtroende och det visar sig inte alltid i hur det sedan blir när det kommer till kritan. Läs hennes klargörande bloggpost här.  Det handlar om socialdemokraterna men är allmänt giltigt överhuvudtaget. Mycket lärorikt och upplysande. Viktigt dessutom.

(intressant)
DN

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jäv, utbildningsnivå, förtroendevald, kompetens