Praktiskt politiskt arbete består av förhandling med andra. Ty det är sällan man har egen majoritet att bara klampa över och bestämma. Ibland strandar förhandlingarna och då står man där utan resultat. Många gånger beror det där på att inriktningen att vinna är så stor den tar över allt elelr så handlar det om att visa vem som har makten. Det blir inte alltid det optimala för väljarnas räkning. Jag skrev i min statusrad på Facebook igår "
-- Det här handlar mera om att det här är så stora problem och då kan vi inte
sitta och bygga upp barriärer mellan våra partier eller mellan politiska
nivåerna." (SR)
Väljare är alltid mer intresserade av vad politiken betyder för dem själva och deras situation i vardagen än de är av den senaste taktiska finten som något parti lyckats få till för att förringa någon annan politisk konstellation. Så är det tyvärr ofta i praktiken. Blir inåtvända aktiviteter som tar mycket energi från det viktiga arbetet att skapa en bra kommun att leva i.
Det där att tänka lite mer på väljarna skulle nog fler politiker göra och oftare. Det är inte den egna maktfullkomligheten som ska vara i centrum när man styr en kommun. Självklart ska inte avkall göras på den grundlägagnde politik man gick till val på men det ska inte heller vara ett självändamål att punktera motståndaren. Det är för medborgarna man ska arbeta som politiker för att lösa samhällsproblemen. Det glöms ofta bort och behöver påminnas om då och då.
Läs även andra bloggares åsikter om tomas tobe, moderaterna, Gävle, samverkanspolitik, väljarna, pragmatism, blockgränser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar