Lettströms artikel bör få oss alla att tänka till...

Kungens vän Lettström skriver idag en utlämnande artikel om sin egen roll i den så infekterade historien om sig själv och Kungens bravader i diverse mer eller mindre märkliga sammanhang. Om det nu finns några sådana överhuvudtaget. Eller om det bara är konstruktioner alltihop. Vem vet? Bara de inblandade.

Lettström talar om hur han och hans familj blivit hotad och hur han uppträtt som han trodde var det enda rätta för att komma ur det hela. Hur vore det att ta och tro honom? Tro på vad han säger. Sydsvenskans ledare analyserar och tycker att den artikel Lettström åstadkommit bara gör det värre. Det beror på hur man analyserar förstås. Frågor ställs - har han varit på nattklubb eller ej? "Varför befann  han sig plötsligt i en situation där den undre världen knackade på dörren och varför började han förhandla med kriminella? Vilken hållhake hade de då på honom? Och på kungen?" Tankefelet som görs är att man utgår i från att problemet ligger hos den ena parten, man utgår ifrån att finns det rök så finns det eld. Men man frågar sig inte vem som tänt brasan. Idag får gangstrarna upprättelse och får styra hur det hela utvecklar sig. Det är lite skrämmande.

Det börjar finnas all anledning att ta upp en etikdiskussion om hur media hanterar människor, oavsett om det är Kungen eller andra. Ofta viftas det med offentlighetsprincipen. Offentlig person är lika med tillåtelse att hängas ut i pressen till allmän åskådan och skadeglädje för många i omgivningen. Domen förkunnas innan dom fallit. Någon oskuldspresumtion existerar inte. Det är en offentlig person gud bevars. Då verkar alla regler falla. Det gäller att jaga sista blodsdroppen ur bytet.

När det gäller Kungen tycks allt vara tillåtet. Han lever av våra skattepengar och därmed ska han också redovisa allt han gör för oss alla så att vi kan ha åsikter på detta tycks vara den allmänna meningen. Inga hästar i världen skulle kunna övertyga mig om att det är en avundsvärd situation att tillhöra kungafamiljen med anledning av allt som verkar höra till. En svassande media som kontrollerar varje steg som tas och i den ena tidningen är det ros och vackra klänningar och i den andra är det förringande uttalanden om hur det levs. I sus och dus vad det verkar. Med bara lite eftertanke kanske man kan förstå att det bara är i suset och duset det syns.

Det har snaskats nog kring Kungen nu. När media tar kriminellas påståenden som tolkningsföreträdande har det på något sätt gått för långt. Det är liksom deras jobb att ha baktankar och syften med allt de gör. Det är den saken som borde granskas. Hur kan kriminella få styra mediebilden på detta sätt?

Det är dags att vi börjar förstå att allt som står i tidningen inte är sant. Det är mycket som hittas på och dras slutsatser kring. Att randa papper eller skärmar numera är journalistens jobb, rätt upp och ned. Egna vinklar gör historian mer intressant. Det finns för all del seriös mer faktabaserad journalistik också, men det är inte alltid den vi kommer i kontakt med på tabloidernas löpsedlar.

Förvisso är det lätt att dras med i skvallret och låta fördomarna ta plats. Alla vet vi hur det är och hur det var. Kungen, kaffeflickor, nattklubbar och mystiska bekanta. Det ena värre än det andra. Gangstrar som träffar reportrar i skogsdungen och visar komprometterande bilder på Kungen. Frågan man ställer sig är varför dras det ut på tiden? Varför finns det hemliga bilder som ska visas senare? Fungerar inte Photoshop? Varför får historien leva vidare? Kungen har säkert i likhet med alla andra levt sitt liv. Allt behöver man inte dela med sig av, inte ens om man är kung. Även den familjen bör få ha ett privatliv. Finns ingen anledning att dra ner dem i någon lergrop. De gör ett bra jobb vad det verkar och Kungahuset tillhör trots allt en del av vår historia och kultur. Låt dem vara ifred och ha ett privatliv. Det stör ingen.

Dags också för oss tidningsläsare att vara lite källkritiska när vi läser. Allt är inte helt med sanningen överensstämmande. Vi får bara veta utvalda delar av olika skeenden.  Vi har kanske alla varit i kontakt med gangstervärlden - utan att veta om det. Tänk så. Innan ni dömer.

Johan W börjar tröttna på historierna kring Kungahuset nu. Det tror jag också att kungafamiljen själv har gjort, liksom alla andra inblandade. Det här är en typisk moralpanikdiskussion som fått för stora proportioner.

Uppdatering: Nu har många gått ut och slaktat Lettströms försök till ordning i paraden kring nattklubbsbesök och kaffeflickor. Jag skrev ovan att jag tycker att man skulle kunna tro på Lettström rätt upp och ned. För en man i hans pressade situation kan det bli lite hur som helst. Allt ska inte läsas bosktavligt. Det får man också försöka förstå någonstans, som läsare. Många kallar honom för lögnare nu. Jag vet inte om det är så enkelt precis. Hela den här soppan är bara för märklig. Inte är det väl något att uppmuntra att det gås på klubbar som ägs av kriminella. Men visste de det? Sen för den som var med på 70-talet, för all del inte i dessa kretsar så minns man hur det var på den tiden. Någon gång måste man bli förlåten ändå om man gjort dumheter. Som ligger så långt bak i tiden trots allt. Sans och balans.

Paul Ronge rasar mot tilltaget i Aftonbladet. Thomas Mattson skriver också, han tog kontakt med Lettstörm eftersom han uppfattat att Expressen inte anklagats. Heder åt Matsson som på något sätt alltid bryr sig om det som händer på tidningen.

Jag menar att vi måste vänja oss vid dessa skriverier men vi måste ALLTID fundera över sanningshalten i allt som skrivs. Källkontroll, är det rimligt, är det lika stort som det slås upp osv osv... Alla behöver kunna mer om detta nu när informationen bara sköljer över oss i rask takt.


Bloggar: Svenssson   Böhlmark  Yuppiebloggen

Expressen DN Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen, Kungahuset, Lettström, Gangsters, Nattklubbar, tabloidpressen