Ofta talas det om hur farligt det är på internet. Det är så mycket bluff och båg där och det vetenskapiga ansatsen saknas. Man måste alltid kolla sina källor. För man vet verkligen inte vad som är sant eller ej.
Under de senaste dagarna så har ett antal historier dykt upp. När man börjar rota i dem så finns det en annan bakgrund än den som beskrivs.
Låt oss börja med den unga flickan som inte har råd med något alls. Verkligen fattigsverige i sin prydno. Hon får en omfattande mediauppmärksamhet kring hur dåligt hon har det. Pär Hagwall tar och gräver runt lite i det hela och fram tonar en helt annan bild än den vi blev föreställda. Pär coachar en ung tjej kan man säga. Livet är inte alltid precis så enkelt att man inte behöver ta itu med det på egen hand. Det finns alternativ, det handlar om att hantera sin situation.
Läs Pär Hagwalls bloggpost här - Fattiga Frida förmögen... - det visar en intressant andrasida av saken.
På Facebook drog en annan historia runt igår. Det var en pappa som blivit utförsäkrad och inte längre kan få sjukersättning för sin sorg efter att hans lilla dotter gått bort i cancer. Det är en förfärlig historia (länken fungerar om man har Facebook, man vill bara gråta, hjärtat slite ur kroppen. Egna erfarenheter gör att känslan blir väldigt tydlig. Men det knarrar till lite när självklarheten att det handlar om att staten ska gå in och ge medel till en enskild person kommer fram. Är det något vi alla är med om under livet så är det dödsfall. Det kan vara både genom sjukdom, ålder och olyckshändelse. Det är sånt vi måste kunna hantera, hur svårt det än är.
Mannen arbetar deltid i eget företag och Försäkringskassan har nu bestämt att sjukpenningen ska upphöra. Det måste naturligtvis vara ett tufft besked att få. Men å andra sidan så är det väldigt många människor som genomgår stora sorger i sina liv utan inblandning av staten. Jag har för mig att man har rätt att vara ledig från jobbet EN dag för begravning. I övrigt förväntas man arbeta. Det gäller nog alla, tyvärr. Okänsligt tycker förstås en del som säkerligen gärna vill lägga ansvaret på regeringens hårda reger för sjukpenning nu. Visst kan man tycka att det är fullständigt okänsligt av Försäkringskassans medarbetare att bara ringa upp och ge besked om indragning. Det finns säkerligen utrymme för bättre rutiner där. Det är något som ofta framkommer. Men tidningsrubrikerna styr oss ganska hårt trots allt och det finns ofta en relevant bakgrund som inte alltid framkommer i media. Där handlar det om att vinkla en historia.
"Man bestämmer onekligen inte alltid vad som inträffar - bara hur man hanterar det" (Johnny Munkhammar)
The Carema Story är en annan skandal som i princip kom att handla om hur fel det var med vinster i åldringsvården, vilka skumma typer det är som på privat basis missköter de gamla och tjänar jättemycket pengar på det. Det var också regeringens fel. Ingen missade väl rubrikerna om hur man vägde blöjorna? Det visar sig nu att det gör man överallt, även inom den kommunalt drivna verksamheten. Men det är bra rubrik om man vill få känslorna i svall. Mynt har fler sidor än ett som bekant.
Sanningen om blöjvägningen beskriver Johan Norberg i en krönika.che
DN startade granskningen om Carema, fick brallorna neddragna av Dagens Samhälle som visade en annan bild av det hela. Högsta chefen på DN anklagar nu i sin tur Dagens Samhälle för att agera i eget syfte. Vilken soppa det blev. Hemma i sofforna satt vi och var upprörda, kanske helt i onödan.
Tanken med dessa funderingar är att en diskussion kring medias roll som sanningssägare bär aktualiseras. Det går inte att tro på någon numera. Det är lite illavarslande att människan är så lättledd och så snabbt förfasas på grund av tidningsrubrik. Jag gör det själv, tyvärr...
Igår var det en KD-kvinna som framställdes som tämligen puckad och okunnig på Facebook och många ondgjorde sig med hjälp av ryggradsreflexen. Men var det hela en fejk - eller inte? Ordet som svärd är ett ruskigt vapen menar Niclas Strandh i en bloggpost med anledning av detta.
Alltihop får mig att tänka på ett favoricitat från favoritserien Twin Peaks: Ugglorna är inte alltid vad de ser ut att vara.
Expressen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
4 kommentarer:
Men du? När det gäller pappan som förlorat sin dotter i cancer så skriver du "Det är sånt vi måste kunna hantera, hur svårt det än är."
Har du tänkt på att alla inte är stöpta i samma form? Vi har alla olika erfarenheter, styrkor och svagheter. Att förutsätta att alla människor tänker och känner som du känns vansinnigt (inskränkt). Kan man tänka sig att det är en god idé att försöka komma ihåg att alla är olika?
Sen är det väl så tyvärr att tidningar, de vill bara sälja lösnummer, då är det inte "så viktigt" med sanningshalt eller research... ;)
Linda du missförstår mig kanske. Men livet lär oss alla olika saker.
Det är klart att man ska sörja om man mist en anhörig eller annan kär person så länge man behöver. Vi hanterar det alla på olika sätt är min erfarenhet. För mig är det privat för andra inte. Men är det självklart att samhället ska betala för människors sorgearbete. Det är inte självklart för mig. Om du läser vad skriver så är min fundering mer hur tidningarna lägger upp känsloladdade artiklar.
Varför skulle samhället _inte_ betala? Vi betalar skatt bland annat för att få hjälp när vi behöver. Eftersom vi är olika som människor så betyder det att vi behöver olika hjälp i olika skeden och situationer i våra liv. Det du behöver hjälp med fixar någon annan själv. :)
Men jag håller absolut med dig i hur tidningar lägger upp artiklar och, i mina ögon, gör i princip vad som helst för att sälja lösnummer. I dagens läge får man ju ta allt man läser med ett lastbilsflak med salt :)
Ska man betala till en ska man betala till alla och det måste vara grundprincipen.
Men som sgat min artikel handlade om hur vi drivs med av det vi läser i media och kanske också på nätet. Vi behöver alla tänka efter lite.
Skicka en kommentar