onsdag 27 juni 2012

Har den politiska bloggosfären någon framtid...

Under Almedalsveckan kommer Almega att hålla ett seminarium om den politiska bloggosfärens utmaningar i framtiden. Jag har fått förtroendet att representera de politiska bloggarna och ska försöka göra mitt bästa för att ge min syn av det hela. MinaModerataKarameller (MMK) startade i maj månad för sju år sedan så jag har varit med om både uppgång och fall kan man säga, från att varit en av de mer inflytelserika alliansbloggarna till att vara en mer i mängden. På senare år har det startat så många fler bloggar och konkurrensen har hårdnat, vilket bara är roligt. Dessutom så är man tvungen att skriva väldigt mycket för att ligga på topp. Allt har sin tid och på senare år så har kommunikationslandskapet förändrats en hel del. Facebook och Twitter har tillkommit som nya kanaler i de sociala medierna och bloggen, i alla fall denna, har fått stå tillbaka lite grann. Det går upp och ner helt enkelt. 

Dialog eller monolog

För ett par veckor sedan var jag på ett intressant seminarium anordnat av Framtidskommissionen. Frågan på agendan då var - Pågår det dialog eller monolog på de politiska bloggarna ... Kan en blogg påverka den politiska debatten?  Svaret på frågan måste bli - Det beror på? 


Vad menas egentligen med frågan? Är utgångsläget att man jämför med massmedia så kan man väl rent kvantitativt påstå att en enskild blogg inte har någon betydelse i det stora hela. Men om man ser på en blogg i det stora system som kallas internet blir det en helt annan fråga. När bloggare börjar länka till varandra och tar upp olika frågor med gemensam kraft så kan det bli det omfattande effekter. Det når ut, även till allmänheten. 


Etablissemanget hänger dock inte riktigt med här och vill gärna förringa kraften. Där finns en ingrodd vana att ha tolkningsföreträdet så att det finns många oreglerade röster gillas inte av alla, man vill ha ordning. Därför försöker man ofta plocka in det nya i sitt eget tänkande. Möjligen så är det ett misstag. Det finns länder som förbjuder bloggar som påverkar för mycket, om vi ska sätta det hela i perspektiv.


Bloggbävningen


Inte minst såg vi det när det gällde FRA-lagen. Motståndet via nätet mot denna lag som godkänner kraftiga ingrepp i allas vår personliga integritet var stark, och det ledde trots allt till att vissa förändringar gjordes i lagen, även om dessa nu har ändrats tillbaka genom nya beslut i riksdagen så hade det betydelse just då i första omgången. Det blev en kamp trots allt. Så även om man inte vid det tillfället lyckades få regeringen att lyssna hela vägen ut så lärde man sig en hel del hur det går att snabbt mobilisera krafter via internet. 


Bloggen Stoppa FRA-lagen fick på en vecka flera hundra tusen visningar. Det är långt över hur många annonser i dagstidningar når. Det kallades bloggbävning och man talade om bloggarnas makt. Personligen vill jag inte se det som någon maktdemonstration, snarare ett enormt kunskapssamarbete. På nätet skedde det en intensiv dialog trots allt - på alla möjliga plan. Så visst påverkar det, om inte direkt mätbart i svart/vita termer så indirekt. Det satte igång en massa engagemang hos människor. Man går samman över partigränserna och satsar på en fråga. Min övertygelse är att vi kommer att få se mer av detta. In i slutet av valrörelsen drog bloggbävningen kring sjukförsäkringen igång som ni kanske minns och förmodligen var det en faktor som gjorde att regeringen backade en aning i valet. 


Jag har ett tips till etablerade politiker och partier. Delta i bloggarnas kommentarsfält, förklara, diskutera och ge fakta. Det skapar både tilltro och respekt. Även med dem man inte är helt överens med. 


Låg tröskel...

Internet skapar möjligheter för var och en av oss att starta vår egen mediakanal till omvärlden. Text, ljud och både rörlig och fasta bilder är möjligt, till kostnaden av ett internetabonnemang i princip. Det är självklart att det underlättar om man vill vara med och påverka eller skapa en en opinion på något sätt. Vissa anser då att bloggare kör monologer och inte har någon betydelse. Saken är väl den att det är på de stora tidningarna det bedrivs monologer? Någon fiffig skribent vinklar till det och med en ännu fiffigare rubrik så skapas en sanning. Det är då bra att det finns möjlighet att bemöta olika ståndpunkter via en blogg och inte vara direkt hänvisad till ett genmäle på tio rader på sidan 27.

De flesta bloggare har sina kommentarsfält öppna och tillåter dialogen, uppmuntrar den och vill gärna ha den också. Det tillsammans med länkar skapar en stark möjlighet till kontakt med omgivningen. Här finns oanade möjligheter till ökad kontaktyta för olika partier - om man vill det alltså.

Bloggen som politisk förening...

En sak jag själv funderat mycket kring är hur en politisk blogg kan fungera som en slag förenande länk mellan sig och människor som har gemensam värdegrund. Jag tänker nu inte på de bloggar som producerats av partiarbetare utan mer på dem som fungerar lite mer som fria satelliter i likhet med denna som kan skriva lite vad som faller på. Är man inne i en organisation så har man ofta att förhålla sig till den ordning som råder. Det är svårt att komma ifrån det.

Men som tankeexperiment. En ordinär politisk förening kanske har en 2-300 medlemmar. Dessa betalar medlemsavgift och får kanske i gengäld medlemsinformation ett visst natal gånger per år. Man inbjuds till något medlemsmöte och blir inbjuden att delta i att välja kandidater inför valen. Ett utskick med ett antal ansiktsbilder av personer man knappt känner igen och än mindre vet vad de egentligen vill rent politiskt. Det hålls torgmöten med ett tiotal deltagare kanske... Många gånger inkommenderade aktiva förtroendevalda. Så här ser det ut i alla partier utan undantag.

Jämför detta med en aktiv blogg. Den här bloggen hade exempelvis under sin tidigare väldigt aktiva tid tusentals läsare varje dag! Varje dag! Numera är det väl bara några hundra som finns med, dock varje dag. Det beror på ämnet förstås och hur mycket man som bloggare orkar skriva.

Människor går in och kommenterar det som skrivs, det förs en dialog hela tiden, både med den som tycker lika och den som har annan åsikt. Det kan tänkas att man i denna dialog får över någon tidigare tveksam person till sitt parti, men det kan förstås också bli tvärtom och man måste vara alert och med hela tiden och försöka parera det hela. Det krävs en hel del kunskap om kommunikation för att driva en blogg. Det duger inte att kalla folk för idioter bara för att de inte håller med till exempel. Att bara skriva och länka och se till att man hamnar högt på olika listor är inte så viktigt egentligen. Det viktiga är att rätt personer läser bloggen, att den skapar ett engagemang hos den som läser.

Politiska partier bör fundera lite grann över hur man ska ta tillvara på engagerade människor som verkar utanför den traditionella föreningssfären. Alla får inte plats och utrymme där av olika skäl. Men det går att göra nytta även utanför. Ett problem som finns är att de som engagerar sig inte alltid hör till rätt valkrets. Vilket i sin tur är den givna vägen till politiska uppdrag som innebär möjligheter till reell påverkan. Som bekant så kandiderade jag själv för moderaternas räkning till förra valet och arbetade mycket aktivt för detta och för moderaterna på internet. Det gav dock inte någon vidare utdelning vad gäller förtroendeposter, där gäller andra mekanismer och det kan rent av uppfattas som negativt att skapa för mycket utrymme för egen person har jag lärt. Hur vi än vänder och vrider på nya tekniska möjligheter så finns det alltid de som ser alla fördelar och de som ser det som fara för egen skull.

Hur som helst - kom till Almega i Almedalen den 4 juli mellan klockan 11.00-11.45 inne på H12 på Wisby Strand, så kan vi resonera mer om den här saken.

"Panelen består av bloggplatsens egen Martina Lind, Twinglys Anton Johansson, Unionens Johan Ulvenlöv och den skickliga bloggaren Mary X Jensen. Moderator är Matti Palm, Greenhill Relations." (källa) 


Det är lite spännande fortfarande det här med bloggning och symbiosen med övrig media är både utmanande och väldigt intressant och tidvis också skojig... Bloggen lär nog bestå som det fantastiska verktyg den är, men hur bloggarna kommer att hantera den framöver vet vi inte ännu...


Andra som skrivit om detta är Erik Laakso, en politisk bloggare av rang som för tillfället vilar på hanen. Men vi får väl se. Han är liksom oss andra. Det är svårt att stänga av ett engagemang. Det går upp och ned...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,  - intressant

3 kommentarer:

Farmorgun sa...

Som alltid skriver du intresseväckande och insiktsfullt. Du har helt rätt i att politikens höjdare gärna vill förringa bloggars betydelse, men både du och jag vet att det handlar om en sorts organiskt liv - synligt för den som är intresserad. Den som retar sig över allt "nonsens" som finns i sociala medier, tänker inte på att det är precis så det är där ute - högt och lågt. Förr fanns detta som en obekant massa under ytan - idag är det synligt. Den som inte kan ta in saker, som de är, bör syssla med annat än politik och lagstiftning.
Önskar att min energi hade räckt för att ta mig till Almedalen, men jag är nöjd om jag får till ett och annat blogginlägg just nu. Lycka till!!!

Mary X Jensen sa...

Tack Gun...

Lars-Erick Forsgren sa...

Betr bloggandet i allmänhet så är det väl som FarmorGun skriver. Högt och lågt. Om saker som det pratas om. Som det pratades om, men som nu i hög grad finns på internet, och framför allt på Facebook etc.

Jag har inte kollat ngn statistik, men även om antalet politiska bloggar möjligen ökat så är min subjektiva uppfattning att aktiviteten drastiskt minskat under de senaste 2 åren. Med viss återhämtning strax före valet 2010.

En orsak är utan tvivel att FB (och möjligen twitter) tagit över en stor del av aktiviteten. Där blandas dessutom politik med vardagens trivialiteter i en (o)skön blandning. Att skriva en-två rader på FB verkar kännas lättare än att skriva en något längre text på en blogg. Och kräver kanske mindre pregnans.

Visst kan det, ibland, bli en viss debatt kring ett FB-inlägg, och enstaka ggr ett rätt omfattande diskuterande. Men som regel (varje regel har som bekant undantag) blir det rätt ytligt på FB, om ens ngt alls utöver några klick på gilla-knappen.

FB:s tillväxt har också inneburit att kommenterandet på bloggarna minskat kraftigt också. Trots att många bloggare "annonserar" sina bloggposter på FB så verkar det som att de eventuella kommentarerna till bloggen kommer på FB, där det ofta är tydligt att den som kommenterat på FB inte läst den bloggpost som han/hon kommenterar.

Mary, du snuddar vid det faktum att många (de flesta) politiker som nyttjar FB och/eller bloggar, de använder dessa fora som megafoner. De vill bara föra ut sitt budskap, kommenterar eller diskuterar inte de eventuella svar som inkommer.

Det är givetvis något som starkt reducerar värdet av deras bloggande och fb-aktiviteter. Samtidigt minskar det intresset för att använda bloggar och FB för diskussion om viktiga samhällsfrågor.

Människor som inte är partipolitiskt aktiva men har ett intresse av att delta i det demokratiska samtalet vill givetvis ha en reell möjlighet att diskutera med de som har makten.

Att så många politiker inte inser det är illavarslande. I vart fall för dem själva. Samtidigt kan det faktiskt leda till att engagemanget för samhällsfrågor tar sig andra vägar och/eller förs i andra grupper än inom de krympande, nuvarande partierna.