Som offentlig person får man stå ut med att ibland
mediagranskas för sina handlingar. Det är medias jobb att granska makten, det är en grundläggande sak. Det är också något man ska vara medveten om och som politiskt
förtroendevald i synnerhet. Då tillhör man den maktsfär som handhar andras medel, i
det här fallet skattebetalarnas pengar. Då går det inte att göra precis som man
vill. Man är liksom inte chefen som bestämmer, man har fått ett förtroende.
Media kan klämma till rejält om man inte ser upp och i synnerhet om de får vittring på någon skalp att ta. Då kör de på. Det är inte självklart att man får rätt även om man säger sanningen, för den finns kanske inte och den kan se olika för var och en. Handlar helt om vad man har för bakgund, livserfarenhet och egna värderingar.
Det finns två stora fel man kan göra - det ena är att skylla ifrån sig på andra, det andra är att försöka frisera sanningen. Omgivningen är inte så dum som man kanske vill tro. Den kan ha en annan uppfattning om vad som är rätt eller fel. När man befinner sig i David mot Goliatsituationen som Paul Ronge skriver om i sin bok När Janne Josefsson ringer - så klarar du pressen, då har man inte mycket att sätta emot. Vad man än säger så vänds det kanske emot en.
Jag har jobbat som journalist i många år tidigare i mitt liv och brukar stå bredvid och betrakta dreven. Ibland kan man inte låta bli att drivas med förstås. Men som regel brukar jag betrakta det hela med viss distans.
Drevet mot Juholt var en sådan gång, alla journalister stod utanför 68:an och väntade på att något skulle hända. Det direktsändes och gick att följa och medverka i via twitter. Det gick som det gick. Det var ett drev som heter duga,
Några handfasta råd om du hamnar i smeten:
1) Försök inte smita undan...
Det är aldrig en bra ide och det verkar lite misstänkt också. Har vederbörande något att dölja eller kan man inte stå för sina handlingar? Såna frågor ställer sig en journalist på jakt.
2) Kolla att du förstått frågan rätt genom att fråga - är det så här du menar?
Det är basic. För vet man inte det så börjar man lätt svamla och svara en massa oväsentligheter. Man ger ifrån sig information som inte har med saken att göra vilket i sin tur kan väcka nya tankar hos en journalist på hugget.
3) Håll dig till sanningen, den rena sanningen för dig, inte den du tror att alla vill höra.
Ljug aldrig - det blir dels svårt att komma ihåg vad du sa förra gången och det genomskådas alltid... Dumheter kan alla göra och man blir lättare förlåten om man tar konsekvenserna av dem. Ibland blir det hårt. Men vuxna människor måste fixa sånt.
4) Skyll aldrig på andra...
Det är bland det dummaste man kan göra. Det slår alltid tillbaka på en själv. Ingen glömmer såna oförrätter och det kommer alltid fram. Då fungerar det inte att stå och le och försöka ursäkta sig.
Sen är väl den krassa sanningen - när drevet går kan det vara kört. För inget är som en journalist på jakt efter det stora scoopet. Många har tyvärr fått erfara det. Det är tråkigt för den som drabbas, mycket tråkigt. Men för sin egen del gäller det att ha en plan B.
Man kan också försöka göra rätt saker och vara lite lyhörd för stämningarna runt omkring.
(Texten är putsad. Den publicerades dessvärre innan den var klar)
Media kan klämma till rejält om man inte ser upp och i synnerhet om de får vittring på någon skalp att ta. Då kör de på. Det är inte självklart att man får rätt även om man säger sanningen, för den finns kanske inte och den kan se olika för var och en. Handlar helt om vad man har för bakgund, livserfarenhet och egna värderingar.
Det finns två stora fel man kan göra - det ena är att skylla ifrån sig på andra, det andra är att försöka frisera sanningen. Omgivningen är inte så dum som man kanske vill tro. Den kan ha en annan uppfattning om vad som är rätt eller fel. När man befinner sig i David mot Goliatsituationen som Paul Ronge skriver om i sin bok När Janne Josefsson ringer - så klarar du pressen, då har man inte mycket att sätta emot. Vad man än säger så vänds det kanske emot en.
Jag har jobbat som journalist i många år tidigare i mitt liv och brukar stå bredvid och betrakta dreven. Ibland kan man inte låta bli att drivas med förstås. Men som regel brukar jag betrakta det hela med viss distans.
Drevet mot Juholt var en sådan gång, alla journalister stod utanför 68:an och väntade på att något skulle hända. Det direktsändes och gick att följa och medverka i via twitter. Det gick som det gick. Det var ett drev som heter duga,
Några handfasta råd om du hamnar i smeten:
1) Försök inte smita undan...
Det är aldrig en bra ide och det verkar lite misstänkt också. Har vederbörande något att dölja eller kan man inte stå för sina handlingar? Såna frågor ställer sig en journalist på jakt.
2) Kolla att du förstått frågan rätt genom att fråga - är det så här du menar?
Det är basic. För vet man inte det så börjar man lätt svamla och svara en massa oväsentligheter. Man ger ifrån sig information som inte har med saken att göra vilket i sin tur kan väcka nya tankar hos en journalist på hugget.
3) Håll dig till sanningen, den rena sanningen för dig, inte den du tror att alla vill höra.
Ljug aldrig - det blir dels svårt att komma ihåg vad du sa förra gången och det genomskådas alltid... Dumheter kan alla göra och man blir lättare förlåten om man tar konsekvenserna av dem. Ibland blir det hårt. Men vuxna människor måste fixa sånt.
4) Skyll aldrig på andra...
Det är bland det dummaste man kan göra. Det slår alltid tillbaka på en själv. Ingen glömmer såna oförrätter och det kommer alltid fram. Då fungerar det inte att stå och le och försöka ursäkta sig.
Sen är väl den krassa sanningen - när drevet går kan det vara kört. För inget är som en journalist på jakt efter det stora scoopet. Många har tyvärr fått erfara det. Det är tråkigt för den som drabbas, mycket tråkigt. Men för sin egen del gäller det att ha en plan B.
Man kan också försöka göra rätt saker och vara lite lyhörd för stämningarna runt omkring.
(Texten är putsad. Den publicerades dessvärre innan den var klar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar