Maria Hagbom har skrivit en träffande bloggpost idag som handlar om hur män och kvinnor samverkar.
Läs den här
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Det ligger nog en hel del i resonemanget om männen som platsar in sig i hierarkier och kvinnor som deltar i grupper.
Och att de på så vis har olika beteenden redan från början. Olika mentalitet kanske.
Det tycks ju ofta vara problem med att framförallt kvinnor blir utbrända eller känner sig åsidosatta på jobbet osv. Inte minst inom offentliga sektorn, men också på andra ställen. Jag vill nog mena att det är ett samhällsproblem. Inte bara udda individproblem.
En möjligen fördomsfull iaktagelse jag tror mig gjort är att kvinnor också tar på sig skulden för något problem som uppstår. Personligt, oavsett vad som är den egentliga orsaken (och grämer sig). Medan mannen oftare skyller ifrån sig på allt annat än sig själv (men försöker lösa problemet ändå).
När det gäller hierarkier så tror jag också att kvinnor tenderar att missförstå dessa. Jag håller med om att män gärna inordnar sig i hierarkier. Mer eller mindre automatiskt, medan kvinnor kanske inte gör det. Missförståndet ligger i att kvinnor tror att hierarkierna är viktiga och i någon mån statiska och bestämda och ett uttryck för någon slags belöningskultur. Punkt slut. Men det är nog inte ens halva sanningen.
I själva verket så är hierarkierna mycket lösare och mer flexibla än de verkar utifrån. De mest välfungerande hierarkierna flyter hela tiden lite lyhört alltefter behov. Om man pekar på en enkel och primitiv hierarki, som militären exempelvis. Alltid är det någon som är mer chef än de andra. Någon är åtmintone gruppchef eller fordonschef eller vad som helst med chef i benämningen. På papperet. Men det gäller bara så länge allt flyter på enligt rutiner. Ingen behöver tänka eller fundera på något, alla vet vad som gäller.
Så fort det uppstår ett problem då är hela gruppen problemlösare. Alla får delta, det är självklart. Ingen är utanför eller bortom snacket när det gäller att lösa problemet. Chefsrollen är nu tillfälligt i stand by läge. Bara om resurser måste kallas in utifrån, då får det bli den formelle chefens uppdrag, oftast. Någon annan roll behöver han inte agera med, så länge gruppen problemlöser.
Och så där håller det på. De olika rollerna i en hierarki justeras mjukt och flexibelt, närmast omärkligt om den är riktigt bra. Allt efter behov. Kommer det in någon utifrån, säg en kvinna, eller någon mer "tafatt" man som inte kan läsa av gruppdynamiken på ett konstruktivt sätt, ja då blir det tungt. Plötsligt kan någon börja leta efter oförätter och liknande, som ingen tidigare tänkt på. Kanske med rätta, om gruppen hade problem mer eller mindre latent. Risken eller chansen för att denne någon skall vara en kvinna är kanske större än motsatsen.
Jag tycker mig också upplevt att kvinnor i befattningar tagit sin roll i hierarkin på ett mer bokstavligt sätt, medan männen knappast verkar märkt att de ingår i en hierarki, till vardags. Och att detta är lite kuligt att göra parodi på när man vill dramatisera yrkesroller.
Bara en fundering.
Skicka en kommentar