Politiskt engagemang och politiken i praktiken...

I en ledare tar Karin Pettersson upp en angelägen frågeställning kring engagemanget i politiken. Det finns gott om sådant men det kommer inte alltid till sin rätt i de politiska sammanhangen dessvärre. Det gäller i alla partier. Det sitter fast på det organisatoriska planet och det är en fara för demokratin på sitt sätt. Idag finns det dock många olika sätt att engagera sig på, inte minst genom att göra gemensam sak genom bloggande och olika sociala medier. Det finns fler som bloggar politiskt idag än tidigare även om man kan tro motsatsen vid jämförelser med tiden för det stora bloggbävningen kring motståndet för FRA-lagen. Då gick människor över partigränserna samman och gjorde gemensam sak av en viktig fråga. Dock vann etablissemanget över motståndet. Det är så när man har makten. Då vinner man. Bra eller dåligt? Just den frågan har kommit upp på tapeten rejält på sistone i samband med Snowdens avslöjande kring hur NSA jobbar med avlyssning och övervakning av människor på internet. I princip allt som motståndarna talade om då har visat sig vara sant nu. Förmodligen så kommer det att uppstå fler och liknande frågor kring olika fenomen som inte alla tycker ska komma till allmän kännedom. Det är minst sagt intressant att se hur det kommer att utveckla sig framöver när vi står inför en ny valrörelse inför valet 2014.

Så den som vill skriva ut bloggar från den politiska scenen ska fundera ett varv till. Ulf Bjereld skriver i sin blogg "... Det svenska bloggandet slår rekord. Ett år före riksdagsvalet 2014 har det politiska bloggandet ökat med 43 procent jämfört med läget ett år före valet 2010. Det framgår av en färsk rapport från Unionen och Twingly. Rapporten visar också att traditionella medier refererar till bloggar i lika stor utsträckning som tidigare." (Ulfs Blogg)

Min egen ambition med bloggandet har aldrig varit att komma överst på listor, även om MMK låg bland de främsta under den värsta hypen så var tanken mer att bli läst av rätt personer. Det kan faktiskt räcka med en person i bästa fall. 

Partierna i sig håller fortfarande på och använder bloggarna som broschyrer för sin verksamhet mer än som möjligheter för personer att komma till tals i olika spörsmål genom egna tankar. Det är synd att man inte tar tillfället i akt och använder bloggarna på ett smartare sätt och ger sig in i diskussionerna, eller drar nytta av möjligheten att säga sin egen mening och länka till andra. Grejen är den att det är i dialogen man kan vända sin motståndare och kanske rent av få egna intressanta insikter. Det handlar mycket om att våga och det ska väl inte vara så svårt om man har en stabil plattform att stå på? 

Det ska nu bli mycket intressant hur (S) nu kommer att formera sin närvaro i bloggosfären i samband med att duktiga Johan Ulvenlöv återrekryterats för att dra igång Netroots igen inför den kommande valrörelsen. Han talade i Almedalen om bloggens starka ställning i debatten. Det finns naturligtvis en och annan mycket stark blogg även inom den borgerliga sfären. 

Carl Bildt med sin Alla dessa dagar och Gunnar Hökmark kan man särskilja direkt, dels för att de båda är skickliga på att kommunicera med vilket verktyg som helst. De är inte gräsrötter på samma sätt som många av oss andra är. MinaModerataKarameller är inte en blogg som håller med någon om allt även om det naturligtvis inte är något självändamål att bara vara emot allt. Men opinionsbildning utanför det gängse är också viktigt. Men som sagt det finns fler, ingen nämnd och ingen glömd. 

Ska man tala om blogg med twist så är det sådana som har en egen åsikt som uppskattas. De som bara opersonligt skriver och rapporterar från sin vardag är inte lika intressanta. framförallt bör man skriva sin blogg själv och inte låta andra göra det. Att sjutton bloggar skriver precis samma sak, kanske rent av med samma uttryck för att det har klistrats och klippts från någon centralt skriven text går också bort. En blogg behöver ett eget uttryck och gärna ge en personlig känsla av vilken människa det är som sitter bakom tangentbordet.  Vi får se hur det blir framöver - spännande som sjutton i alla fall. Det är numera ofta som andra medier hänvisar till händelser eller vinklar på nyheter som man funnit på blogg, Twitter eller Facebook så visst har det betydelse vad man skriver. En del tidningar knåpar till och med ihop artiklar om andra personer bara genom att använda instagram och liknande. Så allt kan hända framöver.

Politiskt engagemang i praktiken...

Vad gäller det politiska engagemanget så kan det se ut på olika sätt. Dels kan man som här skriva en blogg och tala om vad man tycker och vet om olika ämnen. Man kan också engagera sig i ett parti förstås. Men där har det hänt saker på senare år. Det är inte alls självklart att det finns möjligheter att delta och påverka. Det beror på helt andra saker än det egna engagemanget. Att dela ut broschyrer, stå på torget och delta betyder inte någon gratisplats in i politiken. Det är helt andra saker som avgör. Det här är naturligtvis lite besvärande för demokratin. 

Tänk så här, jag skjuter från höften med siffrorna nu, men relationerna dem emellan stämmer ganska bra ändå. En kommun har ca. 40.000 invånare, Av dem är det 20.000 som röstar. Säg att 7.000 av dessa rösterna går till det ledande partiet som i sin tur har kanske 200 betalande medlemmar som får delta i provvalet. Det vanliga är att cirka 30% deltar, möjligen 50 %. Alltså cirka 100 personer som röstar fram sina kandidater internt.  Den yttre aktiva klicken är kommunfullmäktigeledamöter med flera, säg att de är ungefär 40 stycken, och av dessa kanske 1/3-del ingår i den inre kretsen med presidie- och ordförandeposter i nämnderna. Den ledande gruppen består kanske av 4-5 stycken. De vill sitta kvar och gör allt vad de kan för att det ska vara så också. Självklart släpps det inte in personer som har åsikter och vågar stå för sina ståndpunkter och som kan rubba cirklarna. Personer som kanske kan tänkas få fler kryss än man själv kan få vill man inte ha. Dessa i sin tur har inte tid att stå på kö för att få komma in i värmen och tröttnar ganska snabbt eftersom inget händer. Sen fortsätter det så här, år ut och år in, föreningarna tappar medlemmar och i samband med det så blir det allt lättare att påverka de få som finns kvar för att röstandet ska bli som man själv vill. Man kan välja in "rätt" personer som man vet vill samma sak eller är påverkningsbara i valkommittén. Det innebär att de man inte gillar inte har någon chans medan de som tycker "rätt" däremot får vara med. Partierna är medvetna om detta förstås och försöker räta upp processerna så att de ska bli mer rättvisande. Men det finns alltid smarta och listiga personer som gillar att kringgå stadgarna. 

Undrar hur många väljare som är medvetna om detta system som pågår lite varstans i våra demokratiska samlingar. Att det bara är en handfull personer som bestämmer om allt. Vill vi ha det så? Det har inte särskilt med partierna i sig att göra utan snarare om människorna som är i dem. Det gäller förstås långt ifrån alla ska påpekas. Naturligtvis kan man välja att gå och göra något annat, men om det är samhällsförändring man vill hålla på med så är det partierna som möjliggör det.

Det är inte så konstigt att många väljer andra vägar än partipolitiken för opinionsbildning, eller hur? Den kommande valrörelsen kommer att bli spännande, verkligen. För att inte tala om valresultatet.

Allt är öppet...



(intressant)

AB