onsdag 26 februari 2014

Inte skylla på datorspelen för att ungarna är okoncentrerade...

Jag är inte bara politiker utan också utbildad inom IT och pedagogik - det var en anledning till att jag kände mig lite manad att skriva om det förslag som moderaterna kom med i går kring att föräldrar ska begränsa skolbarns dataspelande. Jag tycker att det är att förenkla problem som är större än så. Det är inte dataspelen som det är fel på, det är ingen epedemi precis...

Det var inget bra exempel och det fick media, men på fel sätt... anser i alla fall jag. Det finns mycket bra tänk i moderaternas skolprogram.

Nyheter24 idag
När mina egna barn var små på 70-talet så betraktades videon som en av de största farorna för allmänheten och särskilt för de små. Föräldrar varnades för att barnen såg för mycket våldsvideos. Den värsta hette Motorsågsmassakern. En lärare ringde hem och klagade på att ett av mina barn såg för mycket på våldsvideos hela nätterna. En helt otrolig bild av en unge som somnade som en stock innan middagen var avklarad och det läskigaste barnen här i huset tittade på var Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Den är å andra sidan riktigt otäck för barn att se ensamma."När moderate skolpolitikern Tomas Tobé uttalar att föräldrar bör hindra sina barn för att spela för mycket datorspel är det lätt att bli lite skärrad. För maken till förenkling a

v problem kanske är typiskt för det politiska men inte mer rätt för det. Visst finns det de som har problem med datorspelandet, men det är individer som har andra typer av problem som inte direkt kan härledas till just datorer även om det är en enkel lösning. Här krävs andra metoder. Dessutom kan man ha funderingar kring vad politiken egentligen ska lägga sig i.



Det är det sista där som förmodligen är själva knäckfrågan. Tekniken ska inte betraktas som en barnvakt, föräldrar bör delta i sina barns aktiviteter och vara delaktiga i dem. Barn ska inte lämnas ensamma, vare sig med datorer eller annat.

Redan på 70-talet beskrevs det så här

Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”) 

Barn och vuxna har alla möjligheter att lära av varandra som det ser ut idag. Det är inte datorn som är problemet, snarast tvärtom. Här finns möjligheter till samverkan över generationsgränserna. Internet öppnar tillgången till hela världens kunskaper, som ett jättebibliotek.

Det man borde slå fast vad gäller dataspel är hur bra de är för en hel del andra saker än sitt innehåll. Att se lite längre är önskvärt. Att spela datorspel utvecklar många olika förmågor. Den som spelar lär sig tänka strategiskt, att arbeta i grupp, många spel är oerhört sociala och kräver lagarbete och skapar gemenskap. Det matematiska tänkandet tränas, språk inte minst eftersom de flesta spel är på engelska. Finmotoriken tränas upp och även koncentrationsförmågan.

Självklart ska inte barn bara hålla på med datorspel hela tiden. Det gör de inte heller. En period kanske. Däremot finns det barn som har problem och de ska hanteras på annat sätt än att alla kollektivt ska avstå.


Mary X Jensen
Fil.kand IT Pedagogik

Inga kommentarer: