måndag 10 mars 2014

Att vara politiskt engagerad är ingen dans på rosor...

Dagens inlägg får handla om engagemang. Det är inte lätt att vara en engagerad människa om man hamnar bland de oengagerade. Ni vet de där som inte vill ha någon fart i tillvaron utan gärna vill leva lugnt och stillsamt utan att det händer så mycket. Det kan vara fint när man är i förvaltningsfas av något. Men ett politiskt parti är eller ska aldrig vara det. Är man en politiskt engagerad person så håller man på och gnetar, det sitter i ryggraden på något sätt. Det är samhället man vill förändra och påverka.

Man lyssnar på andra, uttrycker sig själv, får nya tankar. Hjärnan går som en centrifug. Man vill att alla ska delta förstås. Man får mycket uppmärksamhet. Det gillar inte alla, för de vill själva ha den.
Att vara en engagerad människa har ett pris. Ett för högt pris ibland. Ty får man uppmärksamhet så skapar det avundsjuka. Avundsjuka människor kan ställa till med precis vad som helst, för att få egen uppmärksamhet. Kanske framförallt för att få behålla sin makt och sitt tolkningsföreträde. Här är engagerade personer mycket jobbiga, för de ställer frågor och de kräver svar.

Att vara den engagerade kostar på många plan. Man går oftast in i en förening av något slag för att man tror på en sak. Det kan handla om vad som helst egentligen. Man betalar sin medlemsavgift och ger sig hän. Man kan hålla på ganska länge innan man inser att vissa andra i den här föreningen inte alls är lika roade av att det dyker upp en engagerad typ här som vill förändra, ordna till och driva framåt för sakens skull. Den glade och entusiastiske måste stoppas. Så bit för bit plockar man undan glädjen och engagemanget och möjligheterna för den där störande personen.

Så småningom ger hon eller han upp.  Då är målet uppnått. Eller är det inte det? Det är en fråga jag ofta ställt mig det senaste åren är huruvida politiskt engagemang handlar om att motarbeta varandra framför att se till att saken drivs framåt. För hur i hela friden ska något kunna utvecklas till något bra och användbart om det hela tiden handlar om att stoppa den eller den...

Som politiskt aktiv så känner man spontant att det kanske är så att man ska byta parti och försöka hamna i ett sammanhang där man är välkommen. Där folk gillar engagemang och inte ser sig hotade av det. Men det handlar oftast om det mellanmänskliga och det kan man råka ut för var som helst.

Å andra sidan så kanske man ska ta en liten paus och lägga engagemanget på annat som trädgården till exempel och invänta att andra personer flyttar på sig. Sånt händer hela tiden...

Det är ingen rättighet att få vara med i ett sammanhang, men det är heller ingen skyldighet...


Engagerad:

1.fängslad, fången, hängiven, absorberad, ivrigt intresserad; inblandad, invecklad, aktiv, starkt intresse
2.anställd, lejd; sysselsatt, upptagen

motsatsen är oengagerad.


#Blogg100

5 kommentarer:

anybody sa...

Så sant!

Men OM du händelsevis hittar ett sammanhang där engagerade, kreativa och spretiga individer är välkomna, så hoppas jag att du vidarebefordrar den upptäckten!!

Jag släpar i så fall med mig ett helt gäng osorterade, samhällsengagerade gratisarbetare som både ger och kräver respekt, ärlighet och hänsyn.

En bristvara i den politiska sfären?? ;-)

Mary X Jensen sa...

Jag gör vad jag kan ;-)

Thomas Romlin sa...

Kan detta motstånd vara vad som tar det framåt? Brukar finnas en mening med allt när en reflekterar vad det ger ...

/T

Reflektioner Allteftersom sa...

Det känns igen.
Det är svårt att ta hand om människor, där de är, som de är. Människor är fantastiska - men de/vi har svårt att ta hand om varandra, såsom vi är. /A..

Jerker Montelius sa...

Ni är alla välkomna i Piratpartiet. Mer samhällsengagerade gratisarbetare som både ger och kräver respekt, ärlighet och hänsyn får man leta efter.