torsdag 6 mars 2014

När nås lojalitetens gräns...

De allra flesta människor har en inbyggd känsla för lojalitet. Det är vissa grejer och vissa människor vi håller på även när det blåser rejält runt knutarna. Man tycker om dem helt enkelt och försöker släta över och tänker att det här blir nog bra i alla fall. Man måste hålla ut lite. Det här kanske man göra även när det känns fel? Det frestar på.

Man säger till sig själv - Jag mår inte bra av detta och ändå gör jag det - varför?

Det är dags att fundera ett varv till. Varför är jag lojal? Varför just till denna människa och till dessa ideal? Eller till denna organisation eller vad det nu kan vara.

Att vara lojal till sin arbetsgivare är för de flesta självklart. Att vara lojal mot sin familj likaså. Lojaliteten mot vänner är oftast också en naturlig sak. Man ställer upp och tar i försvar, tröstar och hjälper till. Någonstans inom sig tänker man att de är nog justa tillbaka om det skulle behövas. Det märkliga är att det oftast dyker upp människor från håll där man minst anar som ställer sig bakom och de som man trodde att man kunde lita på visar sig vara ytliga och lättflyktiga när det verkligen gäller. Förhållandesvis ofta så är det inte de som man trodde som håller måttet.

Det finns många själ till lojalitet.

Vi borde diskutera de själen ...

Synonymer till lojalitet är bland annat trohet, trofasthet, kamratlighet, tillgivenhet, pålitlighet

Men i första hand ska man nog vara lojal och sann mot sig själv... Det är först då man kan vara ett riktigt stöd till omgivningen. Om man nu vill vara det. Men att vara lojal till sista blodsdroppen för något som bara tär på en själv är inte sunt. Framförallt ska man passa sig för de personer som anser att lojalitet är lika med undergivenhet och något som går att köpa.

Livet är skapligt komplicerat.









2 kommentarer:

Linda sa...

Hittade hit via #Blogg100 - intressanta inlägg - nu har jag bokmärkt dig. Det är kul att hitta nya bloggar att läsa.

Ha en fin dag & på återseende ;-)

Anonym sa...

Lojalitet är väl alltid något negativt?

En genväg påtvingad av nöden.

Det finns inte tid eller möjlighet av annan orsak att ta normal hänsyn, efterfråga motsatta uppfattningar eller helt enkelt samtala och lösa problemen.

Det kan finnas relevanta situationer för ett sådant handlande. Nödsituationer. Men till det hör också förvissningen om att "Nu är det illa. Nu är det kris. Nu har något inträffat som inte borde inträffa."

Sammanfattningsvis - den som påkallar eller kräver lojalitet är mycket illa ute. Balanserar på en tunn tråd. Och kräver något dåligt av sina medmänniskor.

Fördelen är att vi vet då, när någon begär lojalitet, att den människan befinner sig väldigt illa ute och är just nu väldigt svag. Man bör akta sig för sådana människor.

(En arbetsgivare kan begära lojalitet från anställda, men då är redan situationen ohållbar. Om det inte finns väldigt specifika orsaker.)