Värt priset att vara politiskt aktiv - kanske inte...

Då och då uppstår frågan om det egentligen är värt att vara partipolitiskt aktiv. Hur påverkar det en själv som person och hur påverkar det omgivningen? Är det svårare att få jobb till exempel? Vad är en politiker? En person som alla andra, som folk är mest skriver Calle Fridén. Det är den enkla och helt självklara bilden egentligen. En vanlig samhällsintresserad medborgare som tar itu med saken att vara med och påverka omvärlden. Men så enkelt är det inte. Tyvärr. Någon sa till mig att jag är alldeles för profilerad nu och det blir svårt med jobb av den anledningen.

Men det finns andra konstigheter med det att bli politiker. Det är som om det inträffar någonting speciellt, som om man träder över en gräns som plötsligt gör en till fritt villebråd, inte minst i medierna. Första blir man invald i politiska församlingar och sen blir man utvald att tåla all granskning som inte har med det politiska arbetet att göra, gärna bakåt i tiden. Minsta lilla misstag så blir det rubriker i lokal- och kvällspress. Många politiker kan nog berätta om sömnlösa nätter och personlig press. En del politiker gör väldigt dumma grejer och där är det rätt att de får ta ansvar för det. När politiker börjar tala om väljare som om de vore en annan sorts folk än man själv ska man dra öronen åt sig. De är inte rätt personer. Väljare tar sig friheter mot politiker som person och inte i sakfrågor. Det kan vara hur oförskämt som helst. Igår var man grannar och plötsligt så blev man en fiende. Hur gick det till?

En annan konstig sak som händer när man ger sig in i politiken är att i stället för att befinna sig i en gemenskap där alla jobbar för den politiska grundtanken så hamnar man, särskilt i nomineringstider i en situation där konkurrensen mellan de ingående medlemmarna blir så stark att den tar sig det mest urspårade uttryck. Det handlar inte alltid om vem som har politisk kapacitet eller så utan det handlar om vem som är vem med vem. Arvodessystemet är också inlåsande här. Den som är på toppen delar ut jobben med fasta arvoden till dem som man känner till är mest lojal mot en själv. Andra göre sig ej besvär. Det är lätt att tröttna på den attityden, särskilt om man själv gav sig in i det hela för att få vara med och påverka. Det innebär inte att man får det nämligen, vara med och påverka alltså.

Det kan utspela sig de mest fruktansvärda scenarios kring detta med utfrysning och mobbning och allt annat som man inte alls borde finnas tid till när man ska försöka jobba gemensamt för en sak. Ledarskap är en viktig ingrediens även i politiska församlingar, eller borde vara i alla fall. Hur som helst, dessa stridigheter kan slita ut även den starkaste och mest välmenande person. I värsta fall kan det går riktigt illa för enskilda, men i de flesta fall så drar man sig undan. Det är inte värt att hålla på och bråka med andra... Livet är för kort.

Sen har vi det här med de yttre hoten. De som kommer med otäcka mail som beskriver vad som ska hända med en om man förtsätter med sitt partiarbete. Hot och annat för att man som enskild talar för en sak som inte faller andra på läppen. I anonymitetens tecken bakom en skärm verkar det som om allt är tillåtet. Så är det inte - att hota andra människor är inte tillåtet i lag. Jag har själv peppar peppar varit förskonad än så länge, men har vänner som råkat illa ut. Det är inte storpolitiker som har möjligheter ändå att få stöd, utan helt vanliga på gräsrotsnivå det handlar om.

Läs om bloggaren Granntantens förfärliga upplevelser här. Det är inte OK På något sätt.
Rör inte min kompis - det är verkligen något man vill skriva ut här.

Näthat handlar inte bara om unga tjejer och i skolan. Det handlar också om vuxna politiskt engagerade gräsrötter. Polisanmälningar måste till, men det är också viktigt att polisen tar tag i saken och inte bara lämnar det som ett ärende bland andra som de inte har tid med.

Så frågan är om det är värt att engagera sig politiskt överhuvudtaget? Det i sig är inte minst en viktig fråga för demokratin, kanske rent av avgörande?  Eller hur?

Det finns saker att jobba med... Viktiga saker... För vi vill väl ändå att människor ska engagera sig politiskt?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, våld, hot, trakasserier, demokrati, politikens baksida, näthat