Mobbarnas fula trynen sticker ut överallt...

Tidigare ansåg man att mobbaren var en antisocial stackare, en som var oförmögen att samverka med andra. Idag har man kommit fram till att det snarare är de som strategiskt och med skickligt beteende som blir mobbare. De gör det för att själva tillfredsställa sina behov av makt och dominans bland sina klasskamrater. Jag studerar främst barnens mobbningssituationer just nu, men är säker på att det går att jämföra med vuxnas beteende också. Det kanske rent av är så att de som är vuxna och mobbar andra idag helt enkelt inte blivit riktigt vuxna själva.  Det är just dominansen och makten och kontrollen som är det framträdande för den ledande mobbaren som alltid måste ha en grupp omkring sig som hejar på och tillåter att det sker...

Det talas också ofta om att den mobbade alltid är en svagare person. Så är inte alltid fallet från början. Det kan mycket väl vara en jämnstark eller starkare individ som på något sätt anses som konkurrent som blir ansatt och med tiden bryts ner av den exkludering och utsatthet som blir resultatet av en längre tids mobbande. Den mobbade får en låg status i gruppen över tid och vem vill stödja en sådan? Man vill vara populär, eller hur? Se upp till den som vill bli beundrad. Och ve den som stör ordningen. Dessutom finns risken att man själv kan bli utsatt om man stöttar den som har lägre rang än mobbaren.

Ofta finns det ingrodda normer, det sitter i väggarna på något sätt, i grupper som fungerar så här och ett sätt kan faktiskt vara att bryta upp gruppen och formera om den så ofta så att inget hinner fastna i väggarna. Då blir även mobbaren osäker. Publiken försvinner.

Många barn känner sig osäkra i skolan och är rädda till och med, många vuxna mår dåligt på jobbet och hänvisar ofta till social utsatthet och mobbning som skäl till detta. De blir marginaliserade, ignorerade och utstötta. Den som aldrig stött på problemet menar att det inte ens förekommer och tyker rent av att det är larvigt att ens prata om mobbning.

Jag tror att det är svårt att komma åt det här problemet på grund av att det verkligen finns människor som njuter av att förstöra för andra, kanske för att de tror/tycker att de själva får fördelar av det. Men samtidigt är det en så pass viktig uppgift att man inte kan eller ska igonerera den. Mobbning är inte samma sak som att man är tillfälligt oense med någon utan det handlar om att utsätta enskild person för kränkningar och elakheter under längre period. Det är allvarligt för det kan få sådana fruktansvärda konsekvenser.

Ju mer jag läser om detta område desto mer inser jag hur viktigt det är att ta itu med saken. Det går kanske inte att fixa alla problem men kan man ställa tillrätta för några så är det en storvinst. Vare sig barn eller vuxna ska känna sig utstötta. Sen passar inte alla ihop och då ska kanske relationen avslutas, men det måste ske innan allt för stor skada är skedd. Där har personer som förstår det som sker en hel del att göra. Både i skolor och i andra typer av organisationer.

Läs gärna boken Utstött - en bok om mobbning. Den handlar i huvudsak om problemen i skolan, men är ganska lätt översatt till vuxnas mobbningssituationer också.



Läs även andra bloggares åsikter om #Blogg100, mobbning, utsatthet, skolan, vuxenmobbning