Inför midsommar är allt så positivt förväntansfullt. Sommarens stora högtid och ofta start på semestern. Blomsterängar, midsommarstång, nubbe och sill, jordgubbar, glass, blanka hav, segel, sol och goda vänners lag. Kransar i håret och tunna vita kläder, det är sommar.
Recepten på midsommarmat svämmar över i tidningsspalterna. Kön till systemet är lång och det är också bilkön till sommarvistet. Men den glädje man söker bryts snabbt till kaos och elände. Kanske redan vid lunchen. Om det är antalet nubbar eller den plötsliga tanken på att det från och med nu blir mörkt igen är svårt att säga.
Ungarna gnäller, farmor är full, syrran är spydig, kakan bränns vid, farbror Nisse åker och fiskar, tonåringarna - ja, var är dom? Mitt i allt börjar det regna, tältet sackar, myggoljan glömde vi hemma, någon stjäl en plånbok och runt hörnet får en kille stryk. Polisen kommer förbi och undrar hur det var här då.
Sommarnatten förbyts från en efterlängtad ljus till en svart och mörk av midsommardagens tidningsartiklar att döma. SvD och andra tidningar skriver om rattfylla, knivslagsmål, båtkrockar, dödsfall, misshandel, fulla småbrudar och våldsamma slagsmål, inbrott och stölder.
Är det inte konstigt att en dag som midsommarafton med så stora förväntningar, så mycket planering, så mycket glädje nästan alltid slutar i stora tragedier. Någon måste väl ändå haft en trevlig midsommarafton? Hör gärna av er.
Andra bloggar om: midsommarfirande, midsommar, fest
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Bra skrivet! Numera firar jag inte på sammma sätt som i mina yngre dar med alkohol som huvudfokus, men visst var det den som vände det ljusa till mörka efter bara några timmar..
Tråkigt att alla tidningar verkar helt besatta av hur många dör i midsommarfirandet (och påsk och jul) oavsett om dödsfall egentligen har någonting med midsommar att göra eller ej.
Skicka en kommentar