Som en av de få personer i Stockholm, vad jag känner till i alla fall, så är jag oerhört förtjust i Arkitekthögskolans hus. Att se den grå byggnaden med sina pastellbokstäver stå emot en åskkgrå himmel, eller en ljustblå är en underbar syn. Det flyter ihop med naturen på ett fantastiskt sätt och mannästan känner att det lyfter. Testa att kolla med den bilden får ni se, man ska stå lite snett framifrån entrén för att känslan ska infinna sig.
När Klara revs var jag ett barn och märkte väl inte så mycket av det hela, men med sviter efter min egen barndomsstad där inte en enda gata längre är bekant gör att jag känner väldigt mycket med de som tycker att många hus i Stockholm nu ska K-märkas. De kanske inte är så gamla idag, men de kommer att bli. Den som har vuxit upp med dem kommer att uppskatta att de finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar