Politiker och moral

Henrik Berggren (DN) ställer idag frågan - Hur långt är ett snöre?

Ja, det är en intressant fråga i synnerhet i det här sammanhanget där FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier funnit ut att över 70% av väljarna anser att politikers moral ska stå över deras egen.

Så svaret på frågan är nog - det beror på. Just det där sista är intressant, stå över den egna moralen. Är du förtroendevald så ska du plötsligt förändra dig och börja uppföra dig annorlunda än du gjorde tidigare fast det var på dessa grunder du blev vald. Det blir ungefär som den där historien med kvinnan som säger att hennes man inte längre är den hon gifte sig med och svaret blir - Undra på det eftersom du försöker ändra på honom hela tiden.

På något sätt så stiger den valde in i ett annat rum och blir plötsligt en person som man inte ska betrakta som en vanlig människa längre. Nu är det slut på att göra fel minsann, och det är omgivningen som avgör vad som är fel och rätt dessutom. Det blir plötsligt tillåtet att bete sig hur som helst mot den folkvalde.

Politiker kan krävas på sin avgång för att de hutat åt en busschaufför. Det blir genast förstasidan i lokalblaskan. Men vem har inte gjort det någon gång när busschauffören med ett flin smällt igen dörren och gasat iväg när man sprungit som en galning och med andan i halsen precis ska stiga på. Tidtabellen måste hållas hann man höra. Lite plåster på såren blir det när bussen direkt får stanna för rödljuset.

En annan viktig sak för en politiker är att vara försiktig med "våra gemensamma skattemedel", det är ju våra pengar. Om en politiker åkt taxi i stället för buss mellan åtagandena kan det bli rejält liv i luckan. Ja, då kan till och med Sveriges mest aktive tjänsteman van der Kwast bli inblandad för att kontrollera. Den mannen har en beundransvärd kapacitet på området att kolla att allt går rätt till. Jag skämtar inte, det är full respekt men det är ofattbart vad en person kan hinna med. Han förekommer överallt, hela tiden. Snart tror jag att namnet van der Kwast kommer att objektifieras ungefär som Wellington och Hoover. Det här måste vi "van der Kwasta" kan det låta när något måste kontrolleras om det har gått rätt till. Respekt.

Apropå att hushålla med skattemedel så var jag på en avslutande kommunfullmäktigemiddag för väldigt många år sedan. Drevet kring "våra skattepengar" hade väl startat då och det var aktuellt med indragningar av förmåner av alla de slag. Inga politiker skulle ha några som helst fördelar av sitt frivillga arbete. Vi serverades pyttipanna på den där middagen, trodde vi alltså. Alla åt upp sin pytt och sen kom biffen. Döm om vår förvåning för då var potatisen slut så vi fick äta biffen utan tillbehör. Ingen kan väl klaga på att den måltiden var överdådig.

Vad många glömmer när det gäller förtroendeuppdrag är vilken uppoffring det faktiskt är att dygnet runt vara i tjänst. Möten på kvällar och helger, flera gånger i veckan. Ständigt påpassad och med förhållandesvis låg ersättning och aldrig ledig. Än värre är de hotfulla situationer som kan uppstå på grund av beslut som ogillas av andra. Hotfulla brev och telefonsamtal, smutskastning, fullständigt hänsynslös uthängning i lokalpressen osv... Samt kanske är rättvist med det mesta är det inte. Bakom varje politiker finns det faktiskt en helt vanlig människa som drivs av viljan att förändra samhället och försöker göra det på mandat av sina väljare.

"Men om vi talar om moral i allmänna termer bör konstapel Bastians devis från Kamomilla stad gälla för hög som låg: man får inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, i övrigt får man göra som man vill" (Henrik Berggren i DN)