Kärnfamilj eller annan konstellation är oviktigt tror jag, kanske är det bara konserverande i ett modernt samhälle där nu väldigt många olika former för familj finns. Själv växte jag upp med min mamma och min moster som slog sig ihop för att hjälpa varandra med barnen, och det kan ni lita på att det fanns omsorg och ordning i den familjen. Jag ler när jag ser Telenors reklam med Einstein som säger ungefär "Du ska vara hemma klockan nio och inte en minut senare", jag kopplar det direkt till min mamma eller moster Ruth. Grejen var också att man gjorde som de sa. Annars blev man hämtad och det var mycket pinsamt det.
Det här med att ge barn mer av de vuxnas tid känns verkligen angeläget. Feministerna talar ofta om ett givet motsatsförhållande mellan man och kvinna och det brukar då handla om just mannen och kvinnan och ingenting om det ansvar man har för sina barn.
Bitte Assarmo sätter kärnfamiljen i relation till hur barn mår idag och att återupprättande av dess status kanske kunde bättra på mycket av den olycka vi kan se våra barn.
Det går inte att komma ifrån att många småbarnsmammor har problem med att välja mellan barn eller karriär idag. Det är synd. Barnen är bara små några år och karriär kan man göra senare. För många är det inte heller ett val utan en ekonomisk fråga om man kan vara hemma med barnen eller inte. Det är här det finns mycket att göra kring våra attityder till att livet i princip pågår mellan 25-40, sen är det slut. Att föräldrar får sämre karriärsmöjligheter för att de är hemma några år med barnen är något som man borde kunna lagstifta emot. Det borde i större utsträckning vara en merit att ta hand om sina egna barn än vad det är idag. Oavsett om man är mamma eller pappa.
Vårdnadspengen ska följa barnet inte den ena eller den andra föräldern är min åsikt. Vill vi ha lugna och fina barn så ska ungarna dessutom slippa flyttas runt som andra packsäckar för att föräldrarna inte vill bo ihop. Låt ungen ha en fast adress och flytta emellan själva.
Skönt nu fick jag tycka till lite om det här...
Andra bloggar om: kärnfamilj, barn
2 kommentarer:
Assarmos trovärdighet här är rätt liten numera efter hennes förra försök att vigla upp till folkstorm mot “Kristfobi”
Det är ju troligt att små minoriteter som homosexuella och muslimer skulle utgöra nåt hinder för hennes privatvalda kyrkspringande.. Grumliga vatten.. som sagt..
Att det finns en kristofobi lika väl som en homofobi tror jag de flesta kristna håller med om. Är man med i en frikyrka (som jag) blir man bemött med gliringar och/eller okunskap i de flesta sammanhang, och i vissa fall aktivt motarbetad. Vår församling ville t.ex. öppna ett härbärge för hemlösa, men den socialistiska majoriteten ville inte tillåta detta, Man grundade sitt beslut på att huset "låg för nära järnvägen"! Tala om cyniskt! Det skulle vara till för hemösa som ofta sov under järnvägsbroar! Kristofobiskt? Javisst!
"Kärnfamiljen", då den fungerar, är säkerligen den mest naturliga av alla familjeformer. Den har precis som Assarmo säger blivit bespottad orättfärdien.
Skicka en kommentar