Det finns flera olika sätt att se på äktenskap mellan två individer. Jag bortser helt från den religiösa sidan av saken här utan håller mig till den praktiska. Ett är att man ingår giftermål för att visa för omgivningen att man bestämt sig för att hålla ihop och visa att man älskar varandra, ett symbolvärde i sig. Ett annat sätt är att det med ingått äktenskap följer en hel del juridiska fördelar. Det är väl de senare som är viktigast om det krånglar till sig. Livet är inte helt spikrakt och förutsägbart, saker kan hända.
På något sätt tycker jag att ovan är grunden för äktenskapet. Det borde vara neutralt från sociala konstruktioner som föräldraskap, man-kvinna osv. För mig känns det helt självklart att HBT-personer ska ingå äktenskap med de juridiska fördelar som följer om de vill det. Jag vill därför applådera de moderater som ställer sig upp för detta i DN idag. Det går inte att i ett modernt samhälle hålla sig fast vid gamla idéer som bygger på historisk kunskap. Idag vet vi mer än tidigare om att tvåkönigheten inte är någon självklarhet, det går inte att blunda för den saken och människovärdet kan aldrig sitta i könet.
I ett modernt samhälle måste människor få leva med den de vill och ha juridisk trygghet med den de själva väljer. Även om mitt eget val är ett typiskt familjeliv med man och barn så går det inte att blunda för att det inte är rikslikande.
Kanske att det är sammanblandningen mellan fest och juridik i äktenskapsdebatten som är olycklig? Karin Thunberg (SvD) skrev häromdagen om bröllopsyran och allt vad det kan föra med sig av tvingande handlingar. Man läser också om personer som ogifta lever med alla de äktenskapliga attributen som barn, hus och annat som med all önskvärdhet borde regleras juridiskt inte blir gjort på grund av festhetsen kring bröllopet. Man har kanske inte råd, man vill inte utsätta sig för pressen, fastän man redan har gjort det med tanke på att man sitter i smeten med allt ansvar oavsett. Den dagen något händer kan den kvarvarande stå där med kravet att köpa ut barnen från det egna huset och någon tredje person utses som förmyndare till dem.
Eller när de giriga släktingarna kommer och tar över efter partnerns dödsfall. Då hade det varit praktiskt att ha det juridiska fixat. För HBT-personer kan detta vara än värre, för det kan rent av hända att man är okänd för släktingarna och därmed får se sitt eget hem tas över helt av andra, utan att själv ha någon rättighet alls.
Det finns mycket att diskutera här. Men att äktenskapsbalken bör moderniseras står helt utan tvivel från min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar