Öppen utnämningspolitik - pro/contra

Om dagens utnämningspolitik skriver (SvD) idag, den ska vara öppen har den nya regeringen utlovat. Inte som förr när socialdemokraterna tycktes välja enväldigt ur egna led utan någon insyn. Några fadäser ur den synvinkeln har redan skett och regeringen har fått kritik för detta.

Visst är det bra och självklart med öppenhet, men till vilket pris, för den som eventuellt söker jobbet på en annons? För offentlighetsprincipen har sin kostnad. Jag menar hur kul är det att chefen får läsa i tidningen att du söker nytt jobb, karriären kan bli körd på ett ögonblick. Det kan finnas många andra skäl till att man inte vill visa att man är på väg bort. Visst är det kul att andra får se vad man har för ambitioner, men det förutsätter att man är säker på att få jobbet. Hur roligt är det annars att vara en looser för att man inte fick det? En konsekvens av öppenheten kan man läsa om på Politikerbloggen. När chefen lägger sig i ens försök att få annan anställning och förhindrar det är det inte riktigt skoj längre.

Offentlighetsprincipen i alla ära, men hur ska man göra den lite mer mänsklig och praktisk hanterbar för den som söker jobbet. Det handlar inte bara om att ens egen person kommer i ljuset, det får man nog tåla om man ska upp i nivå. Det handlar om så mycket runt omkring som gör att man måste tänka efter mer än en gång innan man söker en hög position inom statsförvaltningen.

Själv sökte jag ett offentligt chefsjobb och drog tillbaka ansökan för att slippa ovanstående, men fick lik förbannat läsa i tidningen om att jag sökt. Det gillar jag inte. Självklart kommer det att påverka mina val av vilka jobb jag söker i fortsättningen och det finns nog andra som är mer kompetenta och nog så bra för nya tjänster som tänker det samma.


Hem till MinaModerataKarameller