Att göra fel är inte hela världen. Inte ens när det verkar så. Jag tycker att det är vad den förra regeringen och dess tjänstemän borde fundera på vad gäller Tsunamikatastrofen. Det var hemskt att det hände men det var en naturkatastrof och inget som enskilda människor mitt i julhelgen när allt var stängt kunde göra något åt. Innan det hände var det säkert många som inte ens visste vad en tsunami är för något.
Man kan klandra att det inte fanns en organisation som fungerar i såna här kriser. Det naturliga vore väl att släppa allt man har för händer och bara rusa till hjälp, eller hur? Många gjorde nog det trots allt. Men vet vi hur det var att jobba med Göran Persson som chef? Man kanske inte störde honom med något alls när han var ledig. Ingen kanske vågade, han hade kanske sagt åt alla att nu är det jul och jag vill inte bli störd överhuvudtaget och omgivningen gjorde så gott de kunde av en situation de knappast kunde göra så mycket åt?
Det vore önskvärt naturligtvis att det funnits ett mod hos dessa tjänstemän som gjort att de vågat gå emot chefen och handla. Struntat i vilken budget som skulle ta kostnaderna för flygplan och andra hjälpinsatser. Ja, rent av vågat ta risken för att själv få sparken efteråt. Men å andra sidan vem skulle velat ge en hjälte kicken för att han/hon agerat?
Men att justera sanningen för att klara sitt skinn är väldigt opraktiskt. Det är det som skriverierna handlar mest om. Var Lars Danielsson på sitt kontor eller inte? Vad har juristerna egentligen sagt, och varför mörkades det om att tsunamibanden fanns? Vem har mailat till vem? Jakten på vem som bär skulden får av någon anledning alltid det största utrymmet. Frågan är om det ens är viktigt. Principiellt är det så förstås, att mörka är inte bra. I synnerhet om det gäller att skydda sitt eget eller andras skinn. Någonstans får man ta konsekvenserna av sina beslut. Ibland blir det fel och då kan man säga förlåt, då brukar man få det också. Att det ska vara så svårt att få ur sig det där ordet.
- Förlåt, jag förstod inte vad som var på gång.
- Jag agerade utifrån det jag visste och förstod av situationen.
Det viktiga tycker jag är att man ser till att det finns en organisation som får det övergripande ansvaret om något liknande händer igen. En organisation som inte behöver fundera över vems budget det handlar om innan man agerar. En organisation där personerna inte behöver vara rädda för att handla på grund av kommande konsekvenser.
Testa och säg förlåt några gånger, det är inte så svårt. Testa att släppa ansvaret några gånger, man överlever. Testa att agera mot reglerna någon gång för att det verkar viktigt, det går det också. Släpp prestigen i krislägen.
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Konstitutionsutskottet fyller bara funktionen att vilseleda politikernas uppdragsgivare, svenska folket, att politiker kan ställas till ansvars. Tyvärr är detta inte möjligt i ett organ med sk. förhör där de "förhörda" kan ljuga som de främsta bortstbindare.
Ett minium av funktionalitet avseende "förhör" med politiker är att de hörda hörs under ed och straffansvar, dessutom att förhören sker av professionella åklagare el. advokater tränade i förhörsteknik.
Det är hög tid att de här farserna nu upphör och att vi i Sverige inför Riksrättsförfarande som i Finland. Först när politiker kan ställas inför rätta och riskerar att frihetsberövas, kan den nu snabbt växande korruptionen inom politik och statsförvaltning stoppas.
Det är den ena sidan du beskriver Juridicus. Jag är också ute efter en organisation som är tillåtande så att människor vågar ta ansvar. Civilkurage helt enkelt.
Alla har inte civilkurage men jag tror att ängslan att bli utfryst av sina politiska vänner är värre än att bli av med jobbet eller prestigen.
En reflektion i all stillhet.
Ja, att bli utfryst är en annan rädsla, det tror jag också. Det finns många rädslor vi människor bär inom oss. En del av dem kanske vi inte ens själva är medvetna om. Så visst finns det många dimensioner. Det gör inte saken enklare precis.
Vettigt skrivet och tänkt i bloggen. Och jag håller med Juridicus också, det saknas ett sätt att hålla politiker ansvariga för sitt arbete. Det som finns just nu räcker inte till, helt uppenbart, och det blir extremt uppenbart av fall som det här eller när Carl Bildt vägrade svara på vissa frågor.
Skicka en kommentar