Unga människor har egna självklarheter

Internet är en av dessa självklara saker man använder sig av. Inte bara av PC utan numera också genom sin telefon. Den ena kommunikations- och informationsmöjligheten följer på den andra. Denna ökning beskrivs i Mediebarometern och är något som jag tycker väldigt positivt. Verkligheten följer inte alltid givna spår. Barnen lär sig inte längre av morfar och föräldrar, utan av varandra. Det är bara att hänga med...

På baksidetexten av Margaret Meads bok Kultur och Engagemang (1970) – en studie av generationsklyftorna, kan man läsa att ”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att föreställa sig, den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata”. Mead talar i sin bok om postfigurativa kulturer där man lär av sina fäder, så som det var förr. I nuet (70-talet i det här fallet) så beskriver hon det som den cofigurativa kulturen där man lär av sina kamrater. I framtiden menar hon att kulturen är prefigurativ, det finns ingen att lära av. Kanske att den framtiden är här och nu. Det är kanske hårddraget men som ett experiment är det en lockande tanke om man gillar utveckling.
Detta skrevs redan på 70-talet då familjer hade färg-TV och möjligen en och annan hade en egen videobandspelare. Scenariot har förändrats sen dess och dagens barn ligger många gånger långt före sina äldre släktingar vad gäller att kunna använda datorer och andra moderna elektroniska artefakter. Men det gjorde de redan då, hur många tonåringar fixade inte videon till farmor och farfar redan på den tiden?

Meads frågor känns mer relevanta än någonsin. Det är av intresse att försöka förstå vad som händer mellan barn och vuxna i sådana situationer när de traditionella positionerna med att ”vuxna vet bäst” förändras i rask takt. TV-reklam i dag visar ofta hur barn läxar upp vuxna och vet mer om ny teknik som exempelvis bredbandsuppkopplingar och Digital-TV.

Intressanta tankar, eller hur? Bara att acceptera. Det går inte att stoppa nu.