Personligen har jag inga fördomar (vad jag själv anser i alla fall) mot hur människor vill leva sitt liv. Det handlar om respekt, men den måste komma från båda hållen. Vad jag har problem med är när andras åsikter, livsstilar skall överföras på mig. Jag vill leva på mitt sätt. Nu råkar det vara så att mitt sätt överensstämmer med de flestas sätt att leva trots allt. Det är OK för mig att andra vill ha det på annat sätt, men jag vill det inte.
Glenn Hysén är ingen lämplig invigningstalare på Pridefestivalen menar en del, vissa ser det till och med som en provokation att han blivit tillfrågad. Anledningen är att han klippte till och slog ner en kille som gjorde närmanden på herrtoaletten för ett antal år sedan. Det är tydligen fruktansvärt. Men tänk på saken en stund. Hur kul överhuvudtaget kan det vara att med byxorna nere bli antastad på toaletten? Om man nu bara går in för att lätta på trycket så är det väl ganska naturligt att man kan överreagera om man blir utsatt för närmanden som man inte vill ha. Man kanske rent av blir rädd och försvaret blir att klippa till. Ordvalen är inte alltid de mest genomtänkta när man blir överraskad, det vet alla. Man måste tänka bakom ord och handling i såna situationer.
Årets tema för Pridefestivalen är att man vill kunna vara med i sportevenemang och slippa alla fördomar kring HBT som finns inom idrottskulturen. Som man tror/anser finns där. Det handlar väl där liksom på andra ställen om upplysning och information. Dessutom lite kunskap om hur socialisation sker. Läsning av Berger&Luckmans "The social construction of reality - A Treatise in the Sociology of Knowledge" rekommenderas. Det är inte bara HBT-personer som har svårt med socialiseringen. Det kan handla om vem som helst som inte har koll på koderna i samhället.
Om HBT-rörelsen ska få tillgång till andras respekt så gäller det faktiskt att lyssna även till motparten någon gång. Det är först i en dialog man kan förstå varandras ståndpunkter. För snacka om att man visar att man känner respekt för den idrottsrörelse man så gärna vill vara med i när man samtidigt spelar kubb med dildosar. Hur kul är det på en skala? Det generar säkert många, men det är inte genom att förlöjliga motparten man når sina segrar.
Varför ska andra ändra på sig och inte man själv? Sätt igång en rejäl fotbollsturnering i stället och visa att ni kan och vill spela med puck eller boll. Om det nu är det som det går ut på. Vill man vara en del av idrottskulturen så gäller det att vara med och idrotta på idrottens villkor. Lära sig spelreglerna helt enkelt. Det har ingenting med sexuella preferenser att göra.
Kalla mig gärna fördomsfull, just i det här sammanhanget är jag det.
För övrigt vill jag påpeka att jag absolut inte har något emot hur människor väljer att leva med varandra. Det är upp till var och en. En vettig diskussion behöver inte provokationer för att nå i mål, det skapar troligen mest låsningar och förstärker känslan av dem och vi.
Andra bloggar om: samhälle, pride, HBT, idrott, Glenn Hysen, intressant, bloggar
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
11 kommentarer:
Mary, har du hört talas om Gay Games? Inte? Hm, det verkar som om marknadskrafterna inte lyckats förmedla nyheterna om det här ganska gamla sportevenemanget till er straighta. Eller så är det ni straighta som inte är så intresserade ...
Nej, jag har inte hört talas om Gay Games. Förmodligen för att jag inte är särskilt intresserad. Det är mycket annat jag inte heller vet något om. Det kan gälla många områden.
Som du vet så är jag annars en person med stort hjärta och är tämligen fördomsfri ;-) vad gäller det mesta. Men just att kasta dildosar, det är inte kul tycker jag. Beroende på att jag nog ser på det här med kärlek och sexualitet som en inspirerande verksamhet och inte som en provocerande instrumentell.
Romantiker helt enkelt...
Du är inte fördomsfri (det är nog inte någon). Framför allt gör du två tankevurpor i ditt inlägg:
1. Dildokubben: Du låter ett arrangemang inom en festival med flera hundra programpunkter som ordnas av en enskild förening (Stockholm Pride) stå för någon sorts tendens inom hela gayrörelsen. Där jag bor i Alvik i Stockholm ordnar de regelbundet en mycket vulgär "erotikmässa" för heterosexuella där halvtjocka heterotanter struttar omkring i raffset offentligt. Det tycker jag är smaklöst, men jag skulle inte drömma om att använda det som ett argument för att heterosexuella i allmänhet inte förtjänar min respekt. Man får helt enkelt tycka vad man vill om vissa evenemang, men det är inte intellektuellt hederligt att dra paralleller till hela befolkningen utifrån en sån sak.
2. Du raljerar om att homosexuella ska lära sig spelreglerna och "dra igång en rejäl fotbollturnering istället". Du har missat hela poängen med temat om homofobi i idrotten. Det handlar alltså om duktiga idrottskvinnor och män som har potential att spela på elitnivå men som känner sig tvingade att hoppa av på grund av de attityder som möter dem i laget. Det handlar inte om din eller min rätt att spela korpfotboll.
Henrik t: Det är klart att jag har fördomar, det har vi alla precis som du säger. Även du visar på det mot vad du kallar tjocka människor som smaklösa. Det säger något om människosynen tycker jag. Väldigt ytligt. Trist.
Och jag har också hårddragit en del för att få uppmärksamhet ;-).
Jag tycker att det är viktigt att det finns utrymme för oss alla med de personliga egenheter vi har. Med undantag för att man skadar annan.
Vad gäller erotikmässor så är inte de heller inom mitt intresseområde. Det är mycket jag avstår ifrån utan att sakna.
Vad gäller fotbollsexemplet så har jag nog förstått att det inte alltid är helt lätt att vara HBT
i samhället. Men jag tror inte att lösningen för att bli accepterad handlar om att föra in sin sexualitet i alla sammanhang.
För det är väl som människa man vill bli accepterad? Eller?
Läs Berger&Luckmans bok. Den underlättar för att förstå hur vi agerar och vad det finns för koder i samhället. Visst ska de ifrågasättas, självklart, men man måste känna till vad man bryter emot. Man får ingen respekt genom att provocera tror jag, då möter man bara på onödigt motstånd.
Jag hoppas att du har uppmärksammat att jag står bakom att man ska få gifta sig med vem man vill? Jag känner många HBT-personer och har inga problem med det. Men jag är inte alltid intresserad av allas intimiteter. Jag förespråkar att det finns en privat sfär också.
Du är nog snarast lite hemmablind. Heterosexuella för nämligen in sin sexualitet i alla sammanhang. Räkna alla romantiska heterosexuella par i reklam på TV och i tidningar och räkna sen de homosexuella, så får du se. På gatorna håller heterosexuella par varandra i handen och pussas offentligt på bussen. I TV-serier skildras dagligen romantisk kärlek mellan heterosexuella och på tidningarnas relationssidor ältas heterosexuell kärlek vecka ut och vecka in.
Ska vi ta sportexemplet så: I de råa skämten bland grabbar i omklädningsrummen - om brudar man "bangat på" och att den och den är bögig - är det den heterosexuella sexualiteten som är normen och tar sig mycket konkreta uttryck. Men det ser man inte riktigt, för att det är så normalt. Det enda de homosexuella idrottmännen vill är att få vara med som hela människor och inte behöva spela med i det heterosexuella spelet (och alltså låtsas vara hetero). Varför är det att "föra in sin sexualitet" i alla sammanhang när inte de strejta grabbarnas bögskämt är det?
Förklara gärna hur du ser på det.
Angående att du tycker att HBT-personer ska få gifta sig så noterar jag det nu i alla fall. Det är ju alldeles utmärkt.
Men vad gäller det privata sfären så köper jag inte det så länge som heterosexuella män "får" snacka brudar utan att det räknas som ett intrång i min privata sfär som homosexuell. Det ska vara lika för lika, är ju poängen. Den dag som homoidrottsmän kan snacka grabbar med sina hetero lagkompisar är jag nöjd, inte innan.
Sista kommentaren innan jag fått svar, lovar (ska inte bli nån spammare)
Jag har inget emot tjocka tanter, tvärtom. Jag har flera tjocka tanter som vänner. Däremot vill jag inte få deras sexualitet påprackad mig och inte se dem i raffset. Men det får mig inte att påstå att heterosexuella inte förtjänar respekt i allmänhet. Dvs jag skiljer på sak och person.
over and out så länge
henrik t: jag har inget emot att du ifrågasätter mina argument ;-). Det är bra att få fler vinklar på saker och ting, det öppnar upp och antingen förstärker det van man tycker eller så förändrar det en egen tankebana.
Jag har ju ingen erfarenhet av hur killar snackar i omklädningsrum. Men du kan ju aldrig komma ifrån att killar som gillar tjejer är fler än killar som gillar killar (eller tjejer som gillar tjejer). Då blir det med automatik så att de som är flest har tolkningsföreträdet, det är ju så i alla sammanhang.
En puss eller en kram är inte lika privat som en dildo om du frågar mig...
Du säger att du inte vill bli påprackad halvtjocka tanters sexualitet och jag säger att jag vill inte bli påprackad någons.
Att den heterosexuella majoriteten tämligen oreflekterat tar sig tolkningsföreträdet är själva roten till problemet. När jag gick i högstadiet tänkte sig ingen av killarna i min klass att någon kunde bli sårad av deras ständiga bögsnack (sa de åtminstone när vi pratade homosexualitet i slutet av nian - så dags då!). Att någon bland dem skulle vara homo fanns liksom inte på kartan, så det var fritt fram att mobba "den osynliga bögen". Ännu värre är det inom idrotten - inte konstigt att man får nog och hoppar av! Hbt-idrottare har knappast problem att lära sig "koderna i samhället" - tvärtom är det idrottsrörelsen som måste börja behandla alla sina medlemmar med respekt.
För att ge några perspektiv - alla kan vi känna oss utanför av olika anledningar, det är vad jag vill säga. Här några exempel:
Vad tror du människor som är tjocka känner när andra pratar om hur smal man ska vara och att allt beror på att man inte sköter sig, att det är ett tecken på dålig karaktär, eller att man äter för mycket och är allmänt slapp och kanske till och med lite dum?
Eller hur tror du att kvinnor känner sig i manliga sällskap när fördomarna drar loss.
Eller ännu värre när man blir tagen som gisslan och får sitta med i styrelsen och när det kommer till kritan blir man i alla fall klappad på huvudet och kallad "lilla gumman".
Eller när man passerat den sötaste och mest oförargliga åldern som kvinna och har mer utbildning och erfarenhet än de män man ska tampas med. Är det med respekt man möts då tror du? Nej, man blir kallad kärring och blir motarbetad och helst avhyst.
Eller när man som kvinna ska slåss mot en man om en position i arbetslivet. Vem har då tolkningsföreträdet tror du?
Koderna i samhället behöver alla lära sig. Det är utifrån dessa man kan börja arbeta med förändring. Respekten för olikheter ska gälla ALLA tycker jag.
Skicka en kommentar