Att äga sin lägenhet - ingen dum idé

Modellen med ägarlägenheter har länge funnits i andra länder. Populärt kan man säga att det handlar om radhus på höjden, man äger sin egen bostad och har vissa delar gemensamt, som exempelvis parkeringsplatser och andra gemensamma utrymmen. Det finns också tankar kring flerdimensionellt boende eller ägande i en fastighet: De boende hyr eller har en ägarlägenhet och en tredje bedriver verksamhet i huset.

Vad många inte känner till är att man i en bostadsrättsförening bara betalar för nyttjanderätten till en specifik lägenhet. Det betyder i princip att det är föreningen som äger den bostad man bor i. Man kan alltså inte göra precis vad man vill i en sådan bostad utan att hämta in föreningens godkännande. Det går inte att hyra ut bostaden till vem man vill och heller inte sälja till någon utan att denna godkänts av föreningen. Dessutom så har hela föreningen ansvar om någon medlem kommer på obestånd eller av någon anledning missbrukar sin nyttjanderätt. Med allt vad det kan innebära av krångel och högre kostnader. Man har heller inte lagfart på sin bostad utan är med och betalar för de lån som föreningen har i form av avgifter. Så därför gäller det alltid att nogsamt ta reda på hur en bostadsförenings finanser ser ut innan man bestämmer sig för att betala för en nyttjanderätt.

I en ägarlägenhet blir man däremot själv ansvarig för och lagfaren ägare till det utrymme som lägenheten består av. Därav jämförelsen med radhus på höjden, man köper en specifik del av en fastighet och äger den på samma sätt som om man köpt ett hus med de förbättrade finansieringsmöjligheter detta innebär för den enskilde. Man kan fråga sig varför det är så att man idag inte ska kunna äga sin bostad även om den ligger i ett flerfamiljshus? Det är lätt att införa ägarlägenheter i Sverige, regler om 3-D fastighetsbildning finns redan, dessa kan mycket enkelt modifieras så att de också omfattar modellen med ägarlägenheter.

En ägd lägenhet med lagfart ger bättre villkor på kreditmarknaden än en bostadsrätt. I en marknadsekonomi är ägandet en central del och de fördelar det finns med att kunna själv kunna omsätta även sin bostad är uppenbara. Det finns många anledningar till att man vill ha friheten att flytta och byta bostad, kanske tillfälligt på grund av arbetssituation eller liknande. En ägarlägenhet kan genom sin finansieringsform också ses som en sparform, kanske för framtida pensioner eller önskan om att byta bostadsform för olika skeenden och situationer i livet.

Att en ägarlägenhetsstruktur också skulle frigöra medel till ytterligare nybyggnation är en annan finansiell och positiv aspekt som säkerligen skulle få fart på byggandet i landet. Fler bostäder behövs. Via ägarlägenheter kan nytt investeringskapital tillföras bostadsmarknaden och tillgången på lägenheter öka. Ägarlägenheter kan också bidra till en förnyelse av stadslandskapet och möjliggöra att dagens många gånger storskaliga byggande får önskvärd konkurrens.

Många unga människor är tvingade att flytta runt och bor i andra hand. Det är svårt för dem att få ett lagligt boende och många får därför smyga, kan inte öppet ha sitt namn på dörren och kan få flytta med kort varsel. Det kan dessutom vara obehagligt för övriga boende i huset om de inte känner till vem som rör sig där. Utöver att man själv som andrahandshyresgäst bor olagligt ger det en otrygg situation för den enskilde. Ägarlägenheter underlättar för unga och andra att få bostad genom att den som äger lägenheten kan hyra ut till den man själv vill utan att det blir föremål för prövningar hos fastighetsvärd och hyresgästföreningar.

Andra bloggar om: politik, ägarlägenheter, bostadsform, bofrämjandet, regeringen, moderaterna, bloggar, intressant