Mer idrott? Mer rörelse i vardagen istället...

Tillägg: Jag ville vidga begreppet rörelse till att mer handla om vardagsrörelse än schemalagd aktivitet. Jag använde ordet gymnastik som enligt anonym kommentator var uppåt väggarna. Har därför ändrat lite i texten nedan. Men den som vill förstå kanske förstår att det var själva vidgningen av begreppet rörelse jag ville få till här. Med inslag av exempel på känslor som kan finnas i samband med det schemalagda ämnet Idrott/Hälsa/Gymnastik. Lite att tänka utanför boxen så att säga.

Om man rör sig gör man av med mer kalorier och man blir inte så lätt tjock. Det där vet vi. Ett gäng kända idrottare kräver mer gymnastik/idrott på skolschemat. Man behöver vidga begreppet gymnastik och sport lite grann och mer prata om behovet av rörelse överhuvudtaget.

Gymnastik/Idrott är ett ämne att hata för många. I synnerhet för den som inte är lika bra och flyger över bock och barr som de andra. Det finns alltid ett par tre stycken i varje klass som verkligen lider av att behöva visa sina tillkortakommanden i grupp. För den som är bäst i klassen på puck och boll och hopp är det däremot här man får all uppmärksamhet. Har ni tänkt på att det oftast också bara är en eller ett par som är jättebra i gymnastik. De får då all uppmärksamhet och blir de som får visa inför klassen hur det ska gå till. Oh, vad duktig du är. Dessa barn är inte självklart duktiga i andra ämnen - men det finns inget ämne där man kan sticka ut så mycket som just i gympan. För där finns publiken.

Men finns det något vidrigare än att bli sist uttagen till brännbollslaget för att egentligen vill ingen ha en med? För den som inte har ordning på lemmarna är gymnastik och idrott ett avskyvärt ämne och det värsta är inte att man inte kan, utan att man måste visa det för alla andra också. Samtidigt som man skall utföra hoppet eller studset så står kompisarna och flinar, fnissar och det känns i hela kroppen att man borde vara någon annanstans. Man går undan och gråter efteråt och gympaläraren vill ha ett samtal där man får veta att man måste skärpa sig. Publiken är inte nådig och det tisslas och tasslas bland kompisarna för att man är så kass. Inte självförtroendehöjande precis. Sen blir det en ond cirkel och den som är dålig undviker det hela så gott det går, och så får man mindre träning och övning osv osv.

Det är självklart att gymnaster och sportiga människor tycker att det ska vara mer gymnastik/idrott i skolan, det ligger i sakens natur. Jag tycker dock att man ska bredda frågan om rörelse lite och fundera på hur vi rör oss i vardagen. Många ungar blir idag skjutsade i bil av föräldrar som har bråttom till sina aktiviteter, de blir också hämtade. Sen får de stressa runt en timme med planerad aktivitet och så blir det hem igen och kanske TV eller PC eller plugg där man måste sitta stilla för att klara av det man ska göra.

Varför kan man inte välja på dans eller redskapsgymnastik eller annat? Som ett exempel.

En annan mycket viktig sak är kosten. Om ett skolbarn får potatisplättar med en klick lingonsylt till lunch klockan elva så är den energin i princip slut innan frukostrasten är över. Föräldrar borde skicka med sina barn frukt till eftermiddagen eller kanske rent av matsäck innehållande sådnt som barnet äter. För hur näringsberikad skolmaten än är på papperet spelar den ingen roll alls, om inte ungarna får i sig den. Jag har fortfarande eget minne av äcklig levergryta med ris från skoltiden. Varför serverar man överhuvudtaget den typen av mat till barn?

Är det nödvändigt att gymnastik/idrottssalen och idrottsplatsen skall ligga i skolhuset? Vore det inte jättebra med en halvtimmes promenad dit? Det är möjligt att det blir svårt att få ihop schemat, men tänk i vidare banor då. Kan inte skolmatsalen ligga på promenadavstånd från skolan istället för en trappa ned? Kan inte klassrummen utrustas med moderna datorspel där man får dansa och hoppa en stund mitt i lektionen för att få energi?

Tillägg: Forskare på Karolinska Institutet har kommit fram till att 9- och 10-åringar är spontant aktiva på ett sätt som är bra för hälsan runt 200 minuter per dag och menar att det int eär självklart att barnen skulle röra sig mer totalt sett om de hade mer gymnastik/idrott i skolan.

Om nu föräldrarna av olika skäl är rädda för att skicka sin barn till skolan själva, varför kan det inte ordnas en "cykelkedja där en vuxen samlar upp barnen för gemensam färd till skolan. Eller promenad, så att de får röra på sig den biten. Det blir mer utrymme för spontana aktiviteter på så sätt.

Nu låter det som om jag är helt emot gymnastik/idrott på schemat, så är det naturligtvis inte. Men jag vänder mig emot denna stereotypa inställning till rörelse, att den för kroppen så viktiga rörelsen sker på gymnastik/Idrottslektionerna. Det finns så många andra sätt att försöka få in rörelse på ett naturligt sätt i hela verksamheten. Det skulle i synnerhet vara bra för den som inte gillar just gymnastik/idrott. Det är de barnen man vill nå med mer rörelse. De vill ju inte ha gymnastik/Idrott, det blir lika fel som att servera dem leverstuvning till lunch. Till slut blir det så att de varken äter eller rör på sig.

Jag efterlyser mer fantasi och inte för att jag är för förbud, men hamburgerrestauranger som börjar marknadsföra sig med kostcirkeln som riktmärke borde förbjudas. Och fyrpack med en och en halvlitersläsk till extrapris borde inte heller få förekomma. Det borde också vara förbjudet att sälja/köpa 200 grams chokladkakor till barn. Eller lika stora varningstexter på dålig kost som på cigarettpaketen.

Andra bloggar om: politik, skolan, gymnastik, rörelse, samhälle, övervikt