Min campingplats heter Hilton...

För många år sedan var jag scout, då var det ett riktigt äventyr att bo i tält och med allt vad det innebär. Man byggde "tryck" (vilket är lika med toalett) av pinnar som omgärdades av lite grankvastar för att undvika insyn. Ett ställe man gick på tillsammans med fem andra och alla var livrädda att pinnen skulle lossna så att man rasade ner i diket. Hualigen.

Tälten sackade och lervällingen på Stegeborgslägret minns jag som igår. Vi traskade omkring i gummistövlar och fuktiga kläder. Det var tur att det fanns god tillgång på Dumleklubbor. Myggornas anfall var bedövande, det kliade överallt. Den varma svartvinbärssaften och skorporna efter lägerelden på kvällen känner jag fortfarande doften av. Ärret på tummen som jag fick vid vedsågningen har jag fortfarande kvar. Kläderna var blöta och håret tvättades med diskmedel som schampo och min scoutledare hade en ilsken pudel som bet scouter så fort den kom åt. Det var på den tiden det.

Som halvvuxen kuskade jag runt på motorcykel med tältet bakpå. Det regnade inte mindre då och vi blev nästan avlurade motorcykel på en campingplats utanför Venedig, där vi också träffade Tom, en medelålders amerikanare som körde runt Europa på sin hoj varje år. Tältet var fortfarande ganska litet och mycket obekvämt. I Oslo råkade vi ut för en dam som blev försmådd och satt och bölade högljutt hela natten i ett tält medan maken var i ett annat bredvid och hade kul på sitt sätt.

Några år senare var det dags för familjecamping. Stort brunt tält med 70-talsblommiga gardiner och förtält köptes. Dessutom alla tillbehör som gasolkök, tältsängar och nya sovsäckstäcken. Här skulle det bli trevligt och sommarstugan skulle ambulera. Vi satte upp det på prov i trädgården till grannarnas munterhet. Ungarna satt i baksätet och ropade att de behövde kissa vid varje parkeringsplats. De uppskattade inte bilfärden. Vi fick upp tältet på Öland vid Bödasand. På natten blev det bråk, ett påstruket ungdomsgäng försökte dränka en flicka och polisen kom dit och det var allmänt upplopp.

Efter detta har jag aldrig satt min fot i ett tält. Nu blir det hotell och gärna lyx, annars får det vara. Men jag beundrar campare. Verkligen. Allt har sin tid.

(SvD)

Andra bloggar om: semester, regn, tält, hotell, camping