Jag tycker att det är helt OK. Om man ber om ursäkt sedan så. Kanske att det kan ta oss en bit vidare trots allt om vi tänker efter.
En som blev förbannad igår var tennisesset Jonas Björkman.
"Din jävla dåre, jag blir så jävla trött på dig" skrek han till sin domare. Tydligen är det så att domarna har en lista på svordomar på olika språk så reaktionen från det hållet kunde blivit hård. Men det verkar finnas någon slags högre toleransnivå mellan spelare och domare trots allt. När man är på helspänn och satsar kanske inte förnuftet och ens artiga uppfostran hänger med? Det bör finnas någon förståelse för det. Det gör det tydligen också.
En annan som blev förbannad igår var jag själv. Inför publik skällde jag ut en listkompis efter noter. Jag blev så arg så att jag använde min energi till att skura badrummet, så nu är i alla fall det ordentligt rengjort. Medan jag höll på där med skurborsten så slog det mig hur dum jag varit. Som tagit för givet att jag hade rätt och var den som hade tolkningsföreträdet. Att det egentligen var jag själv som tog ut svängen som rikslikare när jag utgick från mitt perspektiv, vilket jag anklagat min kompis för. Nåväl jag tog mig samman och bad om ursäkt inför publik.
Ursäkten blev accepterad, det känns skönt att slippa skämmas idag.
Andra bloggar om: ilska, sport, humör, ursäkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar