Angående Anders Borg (varför vill jag alltid skriva Björn Borg, snacka om inlärt beteende) så berättar SvDs Göran Eriksson följande som hörts i pressrummet.
"Ledarskribent (s): Om Anders Borg vore partiledare, då skulle jag kunna rösta på moderaterna.Ledarskribent (m): Om Anders Borg vore partiledare då vet jag inte vad skulle rösta på."
Kanske att det säger en hel del om hur jämnt det egentligen är mellan de olika blocken. Trots att vi vill uttrycka vår särart med ideologiska pamfletter, så finns det i den praktiska delen av politiken väldigt mycket som måste hanteras på ett övergripande plan. Det är trots allt så att det sällan har varit mycket övervikt för någon politisk strömning de senaste valen. Normalläget ligger någonstans mittemellan, flankerat av ytterligheterna förstås. Detta är naturligtvis smärtsamt för alla inblandade. Men tänkvärt eller hur?
Jag tycker att Anders Borg verkar vara en klok karl. Att moderaterna har fått en stämpel av att stå på de välbärgades sida är väl inte helt oväntat, motparten måste ha något att hacka ned på. Regeringens och alliansens problem är väl snarast att de kommunicerar ut målen för verksamheten så dåligt. Det är klart att det är lätt för motståndarna att hugga på om hur dåligt det blir för sjukpensionärer, a-kassemottagare mm mm. Det blir genast fyllt med skuld och synd och skam och orättvisa. Det borde inte få stå oemotsagt utan bemötas med fakta.
Att det i andra änden, genom att många kommer i arbete och kostnaderna för bidragssystemen blir lägre och skatteinkomsterna ökar innebär ju faktiskt att det blir mer pengar över för de reformer som är angelägna. Det borde vara lätt för finansdepartementet att ta fram lite grafer på den saken för att öka förståelsen för vad det är man vill uppnå. Eller hur?
Andra bloggar om: politik, samhälle, almedalen, moderaterna, anders borg, alliansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar