Att kunna eller inte kunna...

Det finns alltid två sidor av ett mynt och så finns det en kant runt. När det gäller skolans första klasser så finns de de som kan och de som inte kan och så de som är som de flesta och kan lite grann av varje, kanten. Då menar jag sådana saker som att räkna, skriva och läsa.

Det enklaste för skolan är de där som kan lite grann av allt och framförallt är likadana för att de är lika gamla. Så dumt det är med åldersindelningen, vem har hittat på det egentligen? Ja, Piagets idéer om olika stadier lever väl förstås i bästa välmåga. Men alla som haft med barn att göra vet hur olika de kan vara. Om man är född i januari har man nästan ett års försprång från den som är född i december. Självklart har man då också ett års försprung på kunskapssidan, på olika sätt.

När man sedan kommer till skolan så betraktas man enligt det år man är född och alla får samma läsebok. Plötsligt hamnar alla på samma nivå och skall testas enligt i förväg givna direktiv. De går i ettan. De allra flesta håller sig någonstans i mitten - tänk Bellkurvan. För dessa barn passar det kanske att ha samma lärobok. Men de finns de som inte fattar ett dyft till att börja med och det finns de som med lätthet både läser och räknar som sjätteklassare - fastän de går i ettan. Undra på att de som tycker att det är svårt att hänga med och att de som kan tycker att det hela är urtrist. Båda grupperna blir som hajar i ett akvarium... Stökiga och otåliga.

Jag tycker man ska börja med att ta bort klassindelningen efter ålder. Var lite wild´n crazy och stuva om lite i klassrummen och strunta i den sekventiella indelningen och satsa på kunskapsindelning i stället. Maria Montessoris grundprinciper är att varje individ lär efter sin förmåga och dagens skola har tagit efter många av hennes principer men de sitter dessvärre fast i en organisation och med skolbyggnader som ofta är byggda efter helt andra normer. Det kan inte vara lätt att vara lärare i en sådan skola med de begränsningar som byråkraterna har satt upp.

Många föräldrar väljer idag att sätta sina barn i icketraditionella skolor med annan pedagogik för att söka vidare och pröva nytt. Det finns en vilja hos många, både lärare och föräldrar att använda olika metoder som passar det individuella barnet. Men den viljan begränsas av de resurser skolan har - och då talar jag inte om pengar, snarare om läroplaner och krav på administration och blanketter. Skolan sitter fast i sin egen ram på något sätt. Det är dags att bryta upp de ramarna och låta dem följa kunskapen/lärandet istället för sina egna riktlinjer. På grund av de senare vi kommer in på detaljer som kepsar och mobiltelefoner. Tänk på ungarna.

P J Anders Linder tar regelbundet upp diskussionen skolan och hänvisar nu senast till tidningen Fokus specialnummer om skolan. Jag passar på och hänger på och förmedlar min syn här...

Andra bloggar om: politik, samhälle, skolan, åldersbegrepp, pedagogik, allansen, moderaterna, regeringen