Carl Bildt förstår hur sociala media fungerar, en av få politiker som nu visar sig på Facebook -det senaste inom genren. Många ondgör sig över Facebook som en ny leksak, ungefär som det var när internet blev tillgängligt för många, det talas om slöseri med tid och Ines Uusmans uttalande - Internet är bara en fluga har ju blivit en klassiker. Men det handlar mest om att lära sig hur nya saker fungerar och då kan det ta lite tid i början.
Det finns de som undrar hur de som är med på Facebook ska kunna sköta sina jobb - det är ett fullständigt feltänk. Då har man inte förstått möjligheten med sociala nätverk överhuvudtaget. Det finns flera dimensioner på detta. Det är inte leken på färgskärm det handlar om utan de kontakter som bildas och de affärer och möjligheter det ger i förlängningen. Att man har lite kul medan man jobbar har aldrig skadat någon arbetsgivare. Snarare ökar det väl dynamiken och resultatet.
Vad bra att veta att min kompis känner en som är expert på arbetsrätt nu när jag behöver en sådan jurist. Vad bra att få veta vad Carl Bildt tycker i en fråga som man undrat över. Då slipper man försöka ta sig igenom den bunkeradministration som finns runt honom, som ett exempel.
Jag gillar Carl Bildt. Man vet var man har honom, han är tydlig och personlig utan att vara privat. Han är den politiker som längst använt digital kommunikation för att nå sin omvärld. Först med sina e-postbrev redan i internets barndom och nu med sin blogg och närvaro på Facebook. Det gör att man når honom på ett helt annat sätt än många andra politiskt verksamma. Det inger en känsla om än fiktiv att han är bekant. På ett lagom sätt.
En politiker med passion för det han håller på med alltså, inte alltid utan fläckar förstås, men det är väl verkligen mänskligt? Hos många politiker tycker jag just att passionen saknas, politik borde vara mer inspirerande än instrumentell. Det senare kan tjänstemännen ta hand om.
Men åter till Facebook - det är kul och jag tror att det är nyttigt, kanske lite skrämmande också om man får sin person stulen och någon annan ger sig ut för att vara en själv som journalisten Sofi Fahrman tydligen råkat ut för. Det är ju trist, men å andra sidan de närmsta vännerna man har brukar ofta veta vad som gäller och ringer och kollar av om något verkar skumt. I övrigt får vi kanske stå ut med att vi är karikatyrer på oss själva allihop.
Att det är roligt och lekfullt på Facebook behöver å andra sidan inte vara fel. Varför ska man ha trist på jobbet. Se på Facebook som en motivationsfaktor... och en stor möjlighet att knyta nya kontakter, om man nu vill det. I annat fall får man ignorera det hela och radera sig. Jag tänker i alla fall hålla på och ha kul ett tag nu. Men önskar samtidigt att fler politiker kunde ta till sig de nya möjligheterna på det sätt som Carl Bildt gör.
Andra bloggar om: politik, kommunikation, facebook, carl bildt, moderaterna, regeringen, samhälle, internet
2 kommentarer:
Man undrar hur mycket fritid "våra" regeringsmedlemmar och riksdagsmän har när de kan ägna sig åt att driva bloggar som blir större än de själva smat finnas på facebook egentligen? Carl Bildt är en pajas som vill synas överallt.
Carl Bildt är verkligen ingen pajas.
En av hans stora och främsta arbetsuppgifter är att hålla kontakt med väljarna. Att han väljer att använda moderna metoder säger väl en hel del om hans förmåga att hänga med i nutid.
Den som tror att det tar så mycket tid med bloggar och Facebook vet inte vad det handlar om.
Vi som tillhör dem som alltid är online och ständigt uppkopplade vet att man skriver ett par rader och håller kontakter med omgivningen medan man väntar på bussen eller har annan spilltid. Det tar inte tid från annat utan sparar tid för att hinna med lite mer.
Det är ett snabbt och effektivt sätt att arbeta på och för den vane sparar det oerhört mycket tid och är väldigt effektivt.
Skicka en kommentar