Ibland måste man förstås vara strateg men inte hela tiden...

Sitter och läser Fokus, en artikel om statsminister Reinfeldt. Väljarstödet rasar och media skriver fel saker står det i ingressen.

"Det är en laddad Fredrik Reinfeldt som för en gångs skull lättar på trycket. I vanliga fall håller han ilskan i schack, även om ordvalet kan avslöja honom. När politiska kommentatorer och reportrar gör tolkningar som han tycker genuint illa om kallar han oss för »det kommenterande Sverige«." (Fokus)

Det är i synnerhet besöket i Ronna som gör honom ilsken vad jag förstår, eftersom det i huvudsak kom att handla om Danielsson i stället för besöket som sådant. Att publiken sedan tjoade mer på Filip och Fredrik är väl inte så mycket att undra över. De är/var mer kända helt enkelt och det beror ju på att de syns över allt i både möjliga och omöjliga sammanhang och kanske har ett tilltal som talar till ungdomarna i Ronna. Politiker imponerar inte lika mycket som TV-kändisar så är det bara, helst ska de vara kända från någon såpa också då blir det pluspoäng. Eller så är de som Filip och Fredrik, lite galna i tilltalet.

Åk dit igen vet jag statsministern, och ta inte med Fredrik och Filip då. Det är helt onödigt. Förresten tyckte jag att bidraget i programmet "Ett Herrans liv" var suveränt. Distans och pespektiv men med humor. Väldigt cool och lite bakåtlutad stil - passade bra i det sammanhanget. Respekt.

Vad det gäller kritiken mot regeringen när man undrat var statsministern själv liksom var alliansen varit under sommarmånaderna så har jag själv deltagit intensivt i den. För jag tycker inte att det är bra med helt osynliga politiker, inte ens när det är sommar. Det finns enorma symbolvärden i att visa sig då och då. Detta gäller även att nå ut och tala om vad man gjort och uppnått hittills.

Om jag vore marknadsförare av moderaterna skulle jag se till att trycka upp alla budskapen på affischerna som hela valrörelsen bestod av, dessa korta rappa och genialiska budskap, fram med dem och kryssa sen av den ena efter den andra. Den kampanjen kan leva länge.


Själv tillbringade jag och min man mången dag och natt till att åka runt och sätta upp nya affischer under valrörelsen, familjens bil var fylld med affischer, tänger och buntband. Men den inspiration som man upplevde under de intensiva veckorna före valrörelsen och som nu utbytts i en instrumentell kör som stör, gör att man gärna vill kommentera.

Det är klart att man reagerar när trängselskatten genomförs mot folkomröstningens vilja, att det först backas på fastighetsskatten som var ett huvudspår i valrörelsen, sådana förändringar som gjorde det värt att jobba som en dåre och var enstor anledning till att man gjorde det.

Jag är nöjd med den nya regeringen och vill absolut inte ha den gamla tillbaka därför kommer jag att fortsätta jobba hårt för mina ideal. Men tyst och medgörlig är nog ingen moderat - det ligger inte i sakens natur... Men att man inte är medgörlig betyder dock inte att man inte är välvillig. Tänk på det. Bli inte arg.



Favoritcitatet här


"I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"


Om det är så att folk inte har förstått så får man kanske börja om i en annan ände. Strateg måste man vara men man måste också visa att man är inspirerad av uppgiften och det går att ta hjälp av andra. Jag tror att det är ett fruktansvärt svårt jobb att vara statsminister. Framförallt för att man får utstå så mycket kritik. Men det ingår i jobbet, tyvärr. Man kan också betrakta det som något konstruktivt om man vill, då blir det kanske lättare.


Andra bloggar om: politik, reinfeldt, moderaterna, fokus, yttrandefrihet, samhälle