lördag 11 augusti 2007

Idag startar höstterminen inom politiken...

Fredrik Reinfeldt talar i Vaxholm och Mona Sahlin i Botkyrka. Då får vi veta lite mer kanske om vad som gäller framöver. Min egen kosa går förstås till Vaxholm, även om det egentligen vore smartare att lyssna på Mona Sahlin och försöka förstå vad hon vill. Vad jag själv vill vet jag redan. Men fler perspektiv förstärker...

En sak som jag dock reagerat på den senaste tiden är hur det är fatt med den pedagogiska ådran hos våra politiker. Senast nu den om sjukförsäkringen. Det talas och skrivs just nu bara om den som fullständigt katastrofal. Det är inte en förändring utan en försämring man talar om. Hur många sjuka nu bara blir kastade på soptippen utan stöd och hjälp. Klassdiskussionen kommer naturligtvis upp. Det är bara de rika osv som kommer att få hjälp. Den borgerliga regeringens tankar kommer bara att leda till elände för alla.

Varför kom inte frågan om sjukskrivning egentligen är bra upp? Är det bra att vara sjukskriven år ut och år in? Eller kan det finnas andra metoder att bli frisk? Vilka är det i så fall? Man kanske kunde ha förmedlat tanken - nu ska vi ta krafttag mot sjukdomar och se till att människor blir friska. Det ska satsas på alternativ till sjukskrivning. Rehabilitering, information, självkännedom och förebyggande information kommer i fokus. Det är alldeles självklart att människan själv har en del i sin bot, man kan inte lämna över allt till andra. Dessutom så kommer den som behöver att få en sjukskrivningsperiod även framöver.

Sen det där med försvaret - rent pedagogiskt så kunde det kanske sagts - Det finns en "Övrigt Post" i Försvaret på 9 miljarder som ingen vet vad det är. Vi tar bort hälften av den och ser till att hyfsa upp ekonomin. Hade någon klagat på regeringen då? Och hade det blivit ramaskri om neddragningar som det blev? Nej, förmodligen inte.

Det gäller hela tiden att fundera kring hur budskapet kommer att mottagas. Viljan kan vara nog så god, men tänder man på fel hatt så blir det fel diskussioner. Och de blir ofta häftiga och plötsligt ska man släcka bränder på fel ställen i stället för att tända ljuset i mörkret. Är ni med på skillnaden?

Nu ska jag inte framställa mig som varken dum och naiv eller särskilt kunnig i detaljfrågorna ovan. Det är bara exempel och det jag vill få fram är hur viktigt det är med kommunikation i rätt ordning. Det kan underlätta.

Nu till Vaxholm... Det kanske tänds lite nya ljus...

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inga kommentarer: