Utredaren Göran Johansson med kolleger har intervjuat barn som levde i fosterfamiljer under 50- och 60-tal men även så sent som på 80-talet. Utredningen har främst vänt sig till de som blivit illa behandlade i sina fosterhem. Det finns naturligtvis de som haft det bra också men det handlar inte om dem denna gång.
- Vi känner oss förtvivlade - ja, rasande över vad vi fått höra, säger Göran Johansson till Dagens Nyheter. (SvD)
Barn berättar om hur de blivit misshandlade, fått sova i pannrum, blivit kränkta, fått stryk, blivit tvingade att äta upp sin uppspydda mat. En nioårig flicka berättar om hur hon kom till en familj med tjusig villa och vuxna som var trevliga medan barnavårdsnämnden var kvar. Sedan blev det andra bullar - officiellt fick hon ett fint rum som kunde visas upp för omgivningen men egentligen fick hon sova på en madrass i pannrummet!!! Nio år och livrädd.
Familjen ovan var frireligiös och kallade den lilla flickan för slampa. Hur går det ihop? Hur väljs de här fosterföräldrarna egentligen, många gånger säkert utifrån våra fördomar. Villa och ett ädelt leverne ser på ytan bra ut förstås, men under kan det vara rena rama helvetet. I den familj som det berättas om i DNs artikel verkar det vara så i alla fall. Man kan verkligen fundera över just deras motiv att vilja ta hand om ett fosterbarn. För inte verkar det vara av kärlek till barn om man förstår hur de hanterade den lilla flickan.
En ensamstående mamma med tre barn kanske rent av kan vara en bättre fostermamma och ge de stackars barnen det de behöver de som inte kan få den kärlek och omvårdnad de behöver av sina egna föräldrar.
När man läser den här artikeln så är det inte utan att man börjar fundera på hur barn överhuvudtaget har det? Det finns ju inga garantier för att alla barn i kärnfamiljer heller har det bra. Kan vuxna agera så här mot andras barn kan de säkert göra det mot sina egna också. Hemska tanke.
När min son var liten sa han alltid att han skulle ringa till BRIS, han rabblade telefonnumret, så fort han inte fick som han ville. Typ tre glassar åt gången, tillsägelse att städa upp alla LEGO-bitar eller skäll när han borrat ett hål i väggen till syrrans rum eller lånat ut farfars samling av exotiska knivar till ungarna i området och sådant. Jag svarade att jag då skulle ringa till FRIS (föräldrars rätt i samhället), men de hade inget telefonnummer eftersom de inte fanns. Han hade det kanske inte så hemskt egentligen.
(DN)
Andra bloggar om: politik, samhälle, barn, misshandel, fosterbarn, regeringen, moderaterna, BRIS
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Många är bra, men det finns rötägg. Själv känner jag en som bara tar fosterbarn for the money. Det är som ett yrke för henne och då kan man ju undra hur mycket energi hon lägger ned egentligen på vad en riktig fostermamma ska göra, om man tar fosterbarn för att man själv inte kan få barn eller av andra skäl. Jag gillar inte när det blir en affärsidé och syftet bara är att dra in stålar.
Annica
Ja, enligt min mening har alla dessa barn som blivit misshandlade framför näsan på kommunalanställda socialassistenter och lärare rätt till ersättning, det är väl det minsta för att få någon slags rättfärdigande!
Ja, det är rent ut sagt för jävligt och man blir ledsen inombords när man förstår hur sjuka människor det finns i vår värld.
Dessa människor som förtrycker barn skulle skjutas ögonblickligen, en människa som behandlar ett barn som om det vore avfall, slagpåse för att få ur sin egen frustration eller för att man själv är en svag människa och bara att trasa sönder barnet fysiskt och psykist skulle arkebuseras tvekklöst.
Vi måste rensa vår värld på avskummen och bestar...
Nu skulle väl aldrig jag uttrycka mig som du gör om att skjuta och rensa ut människor, jag borde kanske rensat lite i din kommentar för jag stårinte för det där
Det viktigaste är väländå att dessa männsikor absolut inte får bli fosterföärldrar och att man ska lyssna på ungarna direkt.
Jag håller inte heller med Joakim; visst det är fruktansvärt att sådant här förekommer men att "rensa vår värld på avskummen och bestar" är knappast en lösning...och att lyssna på ungarna direkt är inte heller alltid en pålitlig lösning.
Istället skulle man kunna göra sporadiska kontroller av hemmen...verkligen överraska fosterföräldrarna i vardagen.
Motbjudande läsning. Man kan fråga sig hur kommunerna tänker. Men jag är inte förvånad för fem öre. Kommuner över hela landet missköter otroligt mycket bara för att det kostar för mycket. I Ien kommun har man ingen rätt som individ.
Det är säkert så att det är en fråga om att det är svårt att få tag på fosterhem överhuvudtaget.
Tyvärr är situationen på flera håll lika allvarlig idag år 2007. Detta blundar man tyvärr för.
Skicka en kommentar