Oordning i demokratin och omval...

Borgerligheten vill nu att Grundlagsberedningen ser över möjligheten för kommuner att utlysa extraval till den beslutande församlingen. Idag är det bara riksdagen som kan utlysa omval.

Vid det senaste valet så uppstod det en hel del situationer med småpartier som vågmästare och trassel överhuvudtaget med hur organisationen skulle se ut. Höger och vänster står och väger med ett fåtal mandat hit eller dit och det blir inte tydligt hur en fungerande majoritet ska se ut. Samarbeten är nödvändiga, man bildar allianser. Många gånger skapas en styrelse som inte har den sammansättning som väljarna önskade. Det blir väldigt konstigt när ett fåtal personer/röster ska styra över vad det stora flertalet valt bort. Det blir som en gisslansituation och oredan blir total.

Genom detta kan trovärdigheten för det demokratiska systemet urholkas menar alliansens partisekreterare i en gemensam artikel i DN idag och förespråkar nu möjligheter till extraval i situationer där det gått över styr. Det är säkert en riktig instrumentell väg att gå. Att lagarna skrivs så att samhället fungerar.

Jag skulle också vilja titta på en annan sida av den här saken,, nämligen den att vara förtroendevald. Vad betyder det egentligen? I ordboken står det:

förtroendevald; person som valts att företräda väljarna (i t.ex. riksdag eller fackliga styrelser)

Om man då som Sumpanpolitikerna hoppar av det parti vars väljare har valt att man ska företräda just dem, så finns det bara ett sätt att agera. Och det är att avsäga sig uppdraget. Det är renhårigt att göra så, alla andra alternativ som att gå till (s) och erbjuda platserna till dem är ren dumhet. Självklart tycker (s)-sidan att det här är roande. Men några avdankade moderater kommer de nog inte att släppa fram.

I det här sammanhanget borde det också diskuteras om inte mandaten i beslutande församlingar ska tillfalla aktuellt parti istället för att som idag vara helt personliga. Det borde finnas någon slags möjlighet att agera här också inom lagen, men det kanske ni har tänkt på förstås. Däremot så ska inte partierna flytta personer hur som helst, naturligtvis inte.

Ett problem som jag kan se är att många människor tycks betrakta politiska förtroendeuppdrag som deras egna "15 minutes in Hall of fame" och att de därmed i sin längtan efter rampljuset sätter sina egna synpunkter och åsikter och viljeinriktningar före det som partiet står för. Det blir alltid lite olyckligt eftersom omgivningen börjar vackla i vad som gäller. Det här gäller inte bara moderater utan det finns sådana personer överallt.

När man går med i ett parti, förening, organisation eller vad som helst där många personer är inblandade så måste man vara medveten om eller medvetandegöras om att det inte är sin egen talan man för i alla avseenden. Det finns många möjligheter att uttrycka dem under tidens gång men när man är överens inom ett parti och beslut är fattade så bör man vara lojal med de beslut som tagits i demokratisk ordning. Om det då är fullständigt emot ens egen övertygelse så kan man ju alltid reservera sig mot besluten eller avgå. Men man tar inte med sig sitt mandat i fullmäktige till annat parti. Det är bara Gudrun Schyman som gör så.

Att moderater är frifräsare och individualister och att det är högt i tak hör till saken. Men konsten att vara lojal tycks inte alltid vara självklar för alla, det hänger dock med när man är verksam med andra. Respekten för demokratiska beslut som man inte gillar ingår i förtroendemannaskapet, det borde kanske diskuteras lite mer. Här finns utrymme för förbättringar.

Bloggaren Fredrik Lindqvist beskrivning efter valet hur det ser ut i olika kommuner. Bara en liten hint om hur det ser ut. En hel del frågetecken har säkert rättats ut idag.

Andra bloggar om: politik, omval, alliansen, moderaterna, schlingmann, grundlagsändring, kommuner, förtroendevald