fredag 17 augusti 2007

Schulmans bloggar

Familjen Schulman bloggar och står i så det står härliga till - och många ojar sig över det. Jag kan inte påstå att jag läser dem, men jag har förstås gjort en snabbkoll.

Det intresserar mig inte personligen särskilt mycket vad som pågår eller händer på Stureplan. Men däremot verkar det som om många tycker att det är jättekul med de här bloggarna med allmänt utspejsade infall. Och svaren är inte minst intressanta: Jaaaaa, Braaaaa, Neeej, Heeeeja, Jyyyysta osv. Ja, jag överdriver lite, kanske.

Men, är det inte så här som ungdomar alltid har hållit på och snackat med varandra. Känns som om det ingår i den allmänna socialiseringen till att så småningom bli vuxen, lite protest, lite chock, lite test osv. Lite chockerande ordval som inte alls har samma innebörd för alla. På så sätt är det ett ganska kul fenomen. Tidigare skickade man runt lappar till varandra som alla fick skrattanfall åt, Telia hade någon tjänst där man kunde sitta och ringa runt och snacka med många samtidigt, och så nu mobiltelefoner, SMS och bloggar. Det är lite samma grej. En slags värdegemenskap som man kanske inte ska dra alltför djupa växlar på. Tjusningen ligger i att provocera omgivningen och bekräfta tillhörigheten hos den som är med. Jag vet inte om det är något fel på det egentligen. All tid har sin tand.

Att det dessutom kan locka så många har jag svårt att förstå om jag ser utifrån mitt eget perspektiv. Men så är jag inte heller målgruppen ;-). Jag kan se en viss charm i företeelsen trots allt. Stureplansbloggandet är tämligen harmlöst tror jag. Ytligt i den meningen att man inte behöver lägga in tidernas betydelse i det hela. Alla blir äldre och med villa, vovve och volvo eller vad man brukar säga.

Däremot vad gäller Stureplan så skakas jag av fyllan och villan som gör att all respekt för andra människor tycks försvinna ut ur sinnena. Våldtäkter, slagsmål, gängbråk, våldsamma väktare mm mm. Att det tycks finnas så mycket tvåbenta fiskmåsar där gör mig lite upprörd. Men det kanske också är en åldersgrej? Att förfasas över saker har jag märkt ökar med åldern. Det har också sin charm. Tänk på det ;-). Allt har sin charm. Man behöver inte gilla allting.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Men, är det inte så här som ungdomar alltid har hållit på och snackat med varandra."

Alex är ingen ungdom. Han är 31 år och gift...

Mary X Jensen sa...

En del blir aldrig gamla...