torsdag 16 augusti 2007

Skoldebatten

Om man utgår ifrån att alla barn är likadana, ser ut exakt på samma sätt i hjärnan, har samma egenskaper och talanger, befinner sig på samma steg i utvecklingen som alla andra i samma ålder osv. Ja helt enkelt som en tetra med mjölk. Alltid lika.

Om man ser livet på det sättet, att vi är ett enda stort kollektiv bestående av likvärdiga, icke utstickande eller ve och fasa någon som tror att de är bättre än någon annan. Om man tycker och tror det så är förstås kommunala eller av staten drivna skolor det bästa. Då behöver man heller inte fundera över om det nu är någon Krösus som kanske tjänar en slant på att arbeta effektivare.

När man lyssnar till debatten om skolorna så handlar det väldigt lite om barnen och ungdomarna och deras möjligheter och lust att lära sig olika saker. Det handlar mest om ekonomi, klassamhällen, dåliga löner, stora klasser, dålig disciplin, orimliga arbetsförhållanden, äcklig skolmat, betyg osv.

I min värld så startar man en friskola för att ge barnen de framtidschanser de ska kunna kräva, allt annat runtom ska fungera, men är inte det övergripande målet. Det måste ligga hos barnen - att de ska få en bra grund för att senare kunna leva ett bra liv.

Det finns friskolor med olika intresseinriktningar, senast hörde jag om en fotbollsskola i Göteborg och framför allt skulle det vara kul. Mannen som talade om den var entusistisk, mer sådan behövs. I den här skolan ska barnen få träna fotboll och ha gympa varje dag. Utöver den traditionella skolgången då. Han trodde att det skulle underlätta för föräldrarna också att slippa behöva skjutsa sina barn till träning på kvällarna. En tid då alla är trötta.

Det är för tidigt att skapa eliter sa en motståndare till projektet. Vadå eliter tänker jag. Några är säkert jätteduktiga, andra tar ingen skada av att spela lite fotboll. Grejen är nog snarare den att man kanske kan tro att bara för att man börjat spela fotboll när man är 11 år så måste man ha gjort sitt val och fortsätta resten av klivet med det. Hallå. Man kan ju sluta också och börja göra något annat senare. Det kan också vara en nyttig insikt - att man kan välja bort. Att det är OK.

Nåväl, för egen del ser jag gärna fler friskolor. Det finns inget självändamål med kommunalt drivna skolor. Alla verkar inte vara helt bra där heller, det är väl uppenbart eftersom så många föräldrar väljer andra alternativ idag. Det är mycket en atitydfråga tror jag. När man hör friskolechefer och lärare tala om sin specialskola så brukar de sjuda av glädje och entusiasm, det är inte lika ofta som kommunala skolföreträdare har den attityden, där talas det oftast om negativa problem.

Trots allt så bygger skolan sin grund på en skolpeng som är lika för alla. Det handlar en hel del om hur man kan förvalta den pengen så att ungarna får ut det mesta av det hela. För det är väl de som är viktigast, eller hur? Barnen.

För övrigt vill jag slå ett slag för de barn som är duktiga och inte får stimulans nog i skolan. En unge som redan i ettan kan läsa och räkna som en sjätteklassare ska han stannas upp i utvecklingen bara för att lära sig hur man ställer upp talen när de ska beräknas? Bara för att det är bestämt att man ska lära i en given gång inte att man ska kunna nå målet på olika sätt.

Varje pedagog vet att ungar är olika och undervisningen borde därför snarast riktas om så att varje individ känner tillfredsställelse att lära sig mer. Inte att man måste sitta och vänta ett par år för att skolundervisningen ska komma ikapp de egna kunskaperna. Undra på att så många har trist i plugget och börjar pyssla med störande aktiviteter istället.

Burkutbildning borde förbjudas. Konserverad mat äter man i nödfall, det borde vara så med skolundervisningen också. Mer utrymme för individen behövs. Låt oss hoppas att användning av modern teknik kan hjälpa till med nödvändig individualisering i skolan. Jag pratar inte utifrån - Sköt dig själv och skit i andraprincipen, utan mer hur barn skall kunna utvecklas utifrån sin egen potential. Det har de rätt att kräva av ett modernt tänkande samhälle.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Kommunala skolor och friskolor har säkert samma ambitioner när det gäller lärande. Skillnaden är egentligen bara att friskolorna är vinstdrivande företag och även ska tillgodose ägarna. Kanske finns en och annan kapitalstark ägare som inte har något krav på avkastning på sitt riskkapital och som ser sitt företagande som en ideell insats för bättre lärande. Hur många företag går ut och frivilligt erkänner brister? En kommunal skola är fullt naturligt öppen för kritik av både politiker, lärare, föräldrar och elever. Som företag måste man givetvis marknadsföra sin skola och då blir man inte så framgångsrik med att erkänna brister. Vilken insyn har jag som utomstående mm? Hur stor risk är det egentligen att driva friskola?

Att t ex kunna erbjuda fotboll på skoltid kan för många kännas bra. Men fotboll är ju en lagsport och hur många friskolor med fotboll på programmet deltar aktivt i seriespel. Förmodligen måste eleven träna med sitt lag och spela match i den ideella föreningen ett par gånger i veckan ändå. Så det här med att spara dyrbar fritid känns inte relevant som argument. Snarare blir det tvärs om när friskolan kanske inte ligger lika nära rent geografiskt som den kommunala. Risken är väl å andra sidan att den kommunala inte längre kommer att få finnas kvar nära hemmet när alla ska välja friskola efter intressen eller annat som lockar, redan på grundskolenivå. Grundskola ska väl ändå innebära att man ska lära sig grunderna. Tids nog hinner säkert alla att specialisera sig.

Om inte den kommunala skolan kan leverera kunskap och lärande på samma nivå som en friskola, måste man verkligen fråga sig vad det kan bero på. Är det lärarna, pedagogiken, eleverna, ekonomisk styrning, företagsledningen eller annat som skiljer dem åt?

Uffe