lördag 29 september 2007

Andra gången den här veckan jag håller med en socialdemokrat...

Riksdagsledamoten Hans Hoff (s) är liksom jag kritisk mot de politiska vildarna som poppar upp här och där i kommunerna. Senaste exemplet är de svekfulla moderaterna i Sundbyberg som ledde till att kommunen fick ett majoritetsskifte. Väljarna är lurade säger Hans Hoff (s).

Just det där att människor byter parti för att de är missnöjda med vilka uppdrag de själva får är inte helt ovanligt. Jag har upplevt detta på nära håll när en person som ansåg sig vara förmer än andra och absolut inte kunde acceptera den demokratiska ordningen själv hoppade av före valet och gick med i ett annat parti. Lyckades med konststycket att få andra att också känna sig missnöjda och sedan dess har det partiets agenda varit att ställa till ett helvete för andra. Valmanskåren bryr man sig inte så mycket om.

Sedan användes praktiskt taget hela valrörelsen till att motarbeta det gamla partiet och de personer som fanns kvar där. Det arbetet har fortsatt vidare i form av smutskastning och förföljelse av enskilda förtroendevalda. Kontentan är nog att det fanns skäl till varför vederbörande inte fick den önskade positionen. Dock så är den fortsatt sådda spliten och skitsnacket förödande för alla som är utsatta för det och reusltatet blir att man inte vet vem man ska lita på.

Någonstans måste man komma ihåg att vi alla bara är små skitar i universum och att man själv vare sig är bättre eler sämre än andra, beroende på vilken situation man befinner sig i.

Ödmjukhet och en gnutta helhetsperspektiv är önskvärt. Man får inte alltid som man själv vill, de flesta lär sig det redan som barn, andra tycks aldrig först det. Sundbybergsmoderaterna som hoppade av till socialdemokraterna är tydliga bevis på det senare, liksom det exempel jag själv beskriver ovan.

Personval har flera sidor. Å ena sidan så är det förstås helt rätt att man som väljare kan rösta på den person man har förtroende för. Å andra sidan så har människor/kandidater olika förmåga och resurser att lansera sig själv som kandidat. Vissa är oerhört duktiga på att marknadsföra sig själva med dold agenda för att nå den så eftertraktade makten och är inte så noga med om de lurar väljarna eller ej. Andra har inte samma begåvning för egenförsäljning men desto större vad gäller politiskt arbete. Det är ofta den senare som blir den bäste politikern.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Undrar vem det säger mest om?

Mary X Jensen sa...

Haha, det kan man undra. Men faktum är att så himla långt ifrån varandra ligger inte partierna i Sverige trots allt. Det finns lite att ta överallt, i synnerhet när man har en fri röst som jag.