Det här med offentligheten

Från början var offentlighetsprincipen en god sak. Men dessvärre så är vi människor inte så goda, vi älskar att slaska runt i andras privatliv och vi delger även andra våra upptäckter utan skam i kroppen.

Kändisarnas liv kan man få tillgång till via damtidningar som ingen läser utom hos frissan (de har skapliga upplagor de där tidningarna)säger man. Kvällstidningar är fyllda med hur kändisar kliar sig i rumpan är fulla och gifter sig på stranden, bär hunden upp och ner och tappar ungarna, detta blandat med tjusiga premiärer och vackra klänningar. Allt i en salig blandning. När kändisar på något sätt gör bort sig är det fest. Nu finns de även på nätet till allmän beskådan. Här hemma har vi våra egna kändisar som gärna lägger upp sitt liv på nätet utan urskiljning och folk tittar och skrattar och säger öh hö hö...

Helt nya möjligheter öppnade sig med bland annat Ratsit som ger den nyfikne möjlighet att kolla vad grannarna tjänar, om de har några betalningsanmärkningar osv. För en liten extrapeng kan man få hela deklarationen - direkt på skärmen. Jag känner till dem som ogenerat klipper och klistrar ut sådana uppgifter och skickar runt till bekantskapskretsen via mail. Vad PUL säger om den saken tycks de ge fasen i om de ens vet om att det finns en sådan lag.

Sen har vi det där med öppna tillsättningar av offentliga tjänster. Visst är det bra att det sker öppet men ska det ske på bekostnad av den enskilde? Att man söker nytt jobb vill man kanske inte alltid skylta med. Det kan ju räcka med att chefen får veta att man funderar på att dra för att en karriär är slut i den organisationen man befinner sig. Får man inte jobbet sen så blir det än värre. Då vet alla om det plötsligt.

Jag sökte själv på ren spekulation ett jobb som kommunchef i Dalarna, alla visste sedan om det i hemkommunen eftersom det hade stått i lokalbladet. Jag fick inte det jobbet. Det vet ju nu hela kommunen. Det var inte min mening. Värre var det för den person som sökte samma jobb men jobbade i kommunen, även det stod i tidningen. Alla vet också nu att han var på väg bort och hur hans chanser till vidare karriär ser ut kan man ju fundera över. För att inte tala om vad grannarna tycker. Han är svikare på flera nivåer han.

DN har skrivit en artikel om offentlighetsprincipen och tar upp den från historisk synpunkt. Men även exemplet hitta.se där man i princip snart kan se om grannen är hemma via satellitfoton direkt på skärmen det också.

DN menar att det måste ske en omprövning av hur myndigheter hanterar sina databaser. Tidigare fanns uppgifterna tillgängliga men det medförde ettvisst besvär att få tag på dem, nu kan du med enkla knapptryckningar få fram det mest om andra. Uppgifterna behöver inte ens stämma.

Den här vidareförsäljningen av uppgifter från databaser är inte heller skoj. Jag ser framför mig skräckscenariot när trängselkamerornas bilder kan användas för tvivelaktiga ändamål.

Vägverket säljer redan idag uppgifter till bilfirmor så de har inga skrupler alls vad det verkar. Jag kan tänka mig när det kommer ett brev hem som säger, du måste börja samåka med andra det duger inte att pka nesma i bilen, för miljöns skull. Eller att du får besked om att du måste skrota bilen eftersomd en är för gammal, eller att du får erbjudanden om att köpa en ny. Så där kan det hålla på i all oändlighet om vi inte ser upp.

Offentlighetsprincipen i alla ära, den är viktig men nu har den riktats åt fel håll. Jag är livrädd för fortsättningen här. Det måste bli ett stopp på något sätt utan att öppenheten helt försvinner. Svår balansgång helt enkelt. Vem tar den bollen? Regeringen?

Andra bloggar om: politik, offentlighetsprincipen, integritet, moderaterna, regeringen, trängselskatt, kameror, övervakning, databaser, myndigheter, samhälle