Allt är naturligtvis helt fel när en mamma kommer till skolan beväpnad med yxa och kofot för att försvara sin son som mobbas och misshandlas av jämnåriga. Om hon nu hade några verktyg med sig eller om det bara är som det sägs och hittas påvet vi inte. Men samtidigt vad ska man göra?
"- Sex personer har anmält att de blivit misshandlade men vi har inte kunnat hitta några skador på dem, säger Leif Berglund, länsvakthavande på polisen i Halland. (DN)
Man vet inte ens om de sex blivit misshandlade eller om de bara säger det för att förstöra ännu mer. De är ofta ganska förslagna när de är i grupp ungarna.
Jag kan förstå hennes förtvivlan. Vad gör inte en mamma om hennes barn blir utsatt för mobbning som detta verkar vara. Det är alltid fel med flera mot en överhuvudtaget.
Det finns det hel massa olika verktyg för skolor att använda vid mobbningsfall, men problemen brukar dessvärre sällan lösas. Ofta är det den drabbade som får flytta. Det är mycket tragiskt.
Men visst är det konstigt och sorgligt att vi människor är så elaka mot varandra och har så liten tolerans för olikheter. Det är ofta sådant som startar en mobbningskarusell. Ofta bryr man sig mer om de som mobbar än om den som mobbas dessutom.
(SvD)
Andra bloggar om: politik, skola, samhälle, mobbning, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Yxan var kanske att ta i men det är klart att skithögarna skulle ha spö! Vem skulle inte försvara sitt barn mot en grupp våldsbrottslingar?
Det mest tragiska är att det ganaterat sitter folk och läser artikeln och tycker att "det är synd om de som mobbar". Letar man lite så hittar man orsaken till hela problemet med våld i skolan hos dem.
Om jag hade blivit så förbannad på dem som mobbade mitt barn (eller mitt gudbarn) att jag tagit en yxa och en kofot med mig till skolan hade mobbarna glasklart haft både blåmärken och sår.
JAG hade nog inte väntat så länge att jag tappade besinningen.
JAG hade nog gjort cirkus lite innan sinnet rann ut skallen.
JAG hade gått till rektorn och stängt dörren och tyst viskat till honom eller henne, att om det inte blir stopp på trakasseriet mot mitt barn så blir det cirkus.
Sedan hade jag vält rektorn skrivbord över ända och sagt till honom eller henne att det blir värre nästa gång om du inte får häcken ur vagnen genast. Upphör inte mobbningen mot mitt barn (eller mitt gudbarn) får du själv ansvara för följderna eftersom det är DU som är ansvarig för mitt barns säkerhet i skolan och på vägen till eller ifrån skolan.
Skicka en kommentar