Nu talar alla om det stora sveket mot de sjuka...

Självklart kallar oppositionen regeringens sjukförsäkringsreform för ett svek mot de svagaste. Genast stämmer skuldkänslornas mästare upp i kör.

Jag undrar om det är bra att människor kan vara sjukskrivna i flera år utan att de får annan hjälp en ekonomiskt stöd. Den nya reformen sätter upp tidsgränser för när stödåtgärder ska sättas in. Är inte det bra om sjuka har möjlighet att bli friska fortare? Eller att de kan komma i arbete och försörja sig själva så fort som är möjligt?

"- Vad är tanken med att en cancersjuk ska behöva tvingas lämna sitt jobb efter sex månader? Här hotas anställningstryggheten allvarligt. Och en person riskerar bli avstängd från sin sjukpenning trots svår sjukdom." (Thomas Eneroth i DN)

Det där stämmer väl inte ändå? Det är att förenkla allt för mycket och dra ut den värsta konsekvensen av det hela. Regeringen är medveten om detta det är ju självklart. Det är synd att debatten fastnar i enskilda detaljer som dras ur helheten och i sig själva låter fasansfulla och får stå som referens för hela reformen.

"Vi vill samtidigt vara raka och säga att det inte finns några enkla lösningar för de människor som hamnat i långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Fler reformer kommer att krävas och fler reformer kommer att presenteras. Vi nöjer oss inte med annat än att göra vårt yttersta för att de som i dag befinner sig i utanförskap får möjlighet att komma tillbaka. (DN Debatt)

Jag tycker att vi ska vara glada för att vi får ett samhälle som inte lämnar sjuka i sticket med ett utbetalningskort från Försäkringskassan två gånger i månaden utan som hjälper den som är sjuk att komma tillbaka igen efter den förmåga man har. Kanske att man måste byta jobb, men hur märkvärdigt kan det vara?

Jag menar att om du arbetar på ett företag där du inte klarar av arbetsuppgifterna kan man väl inte säga att det bästa är att stanna kvar där? Det är en orimlig situation för både företaget och dig själv i så fall. De flesta vuxna människor klarar av att byta jobb faktiskt, något annat är helt befängt att påstå. Den här reformen handlar inte om småbarn, även om det finns en del inlärd hjälplöshet i samhället och att socialdemokrater gärna vill förstärka den så gott de kan.

För de som är riktigt sjuka och verkligen inte kan arbeta så kommer det alltid att finnas skyddsnät i ett civiliserat samhälle, så håll inte på och skräm upp alla med den yttersta konsekvensen. Det är ju inte dem som reformen vill åt utan det är slentriansjukskrivningarna. Om jag varit regeringen skulle jag tagit med det argumentet för det är här luckan finns för opinionen att skapa motstånd. Tänk jag tror att (s) hade gjort så här också om de varit kvar vid makten. Men det skulle förstås aldrig någon erkänna.

Det verkar som om någon har missat att det nu kommer att finnas någon som bryr sig under sjukskrivningstiden. Många långtidssjukskrivna brukar tala förtvivlat om att de inte får någon hjälp att komma vidare. Det kommer de att få nu.

(s)-bloggaren Johan L menar att Reinfeldt bygger om Sverige nu och att det kommer att få konsekvenser. Det tror jag också. Positiva konsekvenser. För det är inte bra som det har varit. Det kan inte vara sunt att sjukskrivning skall vara slentrianmässig och att den som en gång blivit sjukskriven skall lämnas i sticket.

Andra bloggar om: politik, sjukförsäkring, sjukförsäkringsreform, reinfeldt, moderaterna, regeringen, samhälle, intressant, arbetslinjen

(SvD)