Problemet är nog att så få ser bakom knuten...

Skytte talar idag om Anders Borgs och regeringens budget där det jämras över "för mycket godis till dig och för lite till mig" i sin kolumn i SvD. Skytte själv tycker att regeringens senaste budget är bra och förundras över det gnäll som den framkallar hos vissa.

Bloggaren Svensson är (s) och avskyr allt vad borgerlighet heter vad det verkar, och försöker få oss att förstå att livet handlar om att den rike roffar åt sig på den fattiges bekostnad. I hans värld ska alla ha det likadant hela tiden och hela livet, och allra helst ska man sätta sig upp mot dem som har lyckats på något sätt.

Ty utöver att vinna på spel och dobbel eller bidragslotteriet finns ingen möjlighet att få vara lycklig. Jag blir förbannad när jag hör uttrycken "de små" i samhället, vad är det för dumheter och förtryckarstil egentligen? Att ta ifrån människor möjligheten att tänka själva. Snarare borde väl alla uppmuntras till att ta eget ansvar för sitt liv. Vi kan inte ha ett samhälle fyllt med offer som samhället själva har skapat. De allra flesta människor har en egen vilja och en egen förmåga. Låt oss ta till vara den i stället för att fördumma ett helt folk så till den milda grad.

De egna livsvalen är viktiga och nödvändiga för mänsklig utveckling, men i ett socialistiskt samhälle vill makten göra valen åt allmänheten, ett sätt är att förblinda dem och ta ifrån dem all initiativkraft genom att dela ut allmosor, idag kallas det bidrag. Jag tror att det är mycket viktigt att inte underskatta människors intelligens.

Göran Skytte beskriver i sin artikel en dam som i många år arbetat halvtid och stämplat halvtid, hon vill gärna ha heltidsjobb men det är svårt att få. Jag hoppas att regeringens nya satsningar ska kunna ge henne möjlighet att få ett jobb så att hon slipper gå på bidrag på halvtid. Det kan bara inte vara rätt. Det innebär en hel del begränsningar med bidrag också. Man får inte jobba mer än si och så många timmar exempelvis, man måste fylla i blanketter och redovisa sitt liv för myndigheter i utbyte mot bidrag. Hur kul kan det vara egentligen?

PJ Anders Linder hänvisar i en artikel till Pär Nuders nya mantra om den borgerliga politiken - "orättvis, oansvarig och omodern", och menar att det finns bara en sak att säga om detta, nämligen orimligt.

Den borgerliga regeringen talar mycket om begreppet "utanförskapet" och menar då de en och en halv miljon svenskar som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Alla dessa är inte så sjuka att de inte skulle kunna jobba om de fick ett jobb som passade.

Medge att det ändå är märkligt att vi i ett land där socialdemokraterna har styrt i tiotals år och enligt egen utsago gjort allting så bra ska behöva ha flest sjukskrivna i världen. Vad beror det på? Är vi sjukare, eller är det systemet som uppmuntrar oss till sjukskrivning? Jag vet inte det. Det verkar inte som om någon annan heller vet vad det egentligen beror på eller så vill man inte säga det rent ut. Eller är det så att vi har blivit inlärt hjälplösa hela bunten och den som säger annat är stygg och dum och vill göra livet till ett elände för gamla och sjuka. Men det handlar inte om det utan om hur många av de där en och en halv miljonen människor i Sverige som verkligen är sjuka. Genom att vara sjukskrivna tar de medel från dem som verkligen behöver det. Hela välfärdssystemet är snedvridet.

Fler människor som står utanför arbetsmarknaden än vad det finns företagare i landet menar PJ Anders Linder (ibid). Med (s)-politik så borde det fortsätta vara så. Med Nuders retorik är de alltså orättvist att inte få leva på bidrag från andra. Vad gör det med självkänslan hos den enskilde tro? Om man innan man ens försökt klara sig själv blir omhändertagen av ett samhälle som vill stoppa den som har egen vilja att försöka klara sig själv. Det är illa.

Det är lätt att förledas att tro att den borgerliga regeringen tycker att alla halta och lytta och sjuka ska jobba och att arbete till varje pris är det som gäller. Det är ju inte sant. För långt ifrån alla som lever på bidrag från samhället är just halta och lytta och väldigt sjuka. Snarare är det så att det tidigare funnits en arbetsmarknad som fungerat dåligt och att bidragssystemen används för att dölja detta.

Alla ska naturligtvis kunna välja hur mycket de ska arbeta men det måste ske på egen bekostnad, inte genom utfyllnad till heltidslön genom bidrag. För det är just det där bidragstänkandet vi måste bort ifrån, det skapar en osund ekonomi. Någon måste betala och samhället är inte med automatik en sedelpress och att ta från de "rika" håller inte. Världen är inte helt rättvis det måste accepteras. De sociala försäkringarna är övergångslösningar, det måste vi alla lära oss.

Det är svårt att se runt hörnet, vi är trygga i det vi vet och vill inte ha så stora förändringar. Där har regeringen nu en stor grannlaga uppgift och det är att upplysa oss om vart vi är på väg och varför. Genom att enträget tala om exemepelvis "jobblinjen" och "utanförskapet" låser man in sig i begrepp som det står var och en fritt att tolka och det görs också, i synnerhet från (s)-sidan som vill att befolkningen ska vara rädd och lita på staten, för så behåller man makten.

Regeringen har världens möjlighet nu att rita upp en framtidsvision - inte att tala om hur många till numerären som är med på arbetslinjen utan tala om varför det är bra. Alla har inte kunskpen om eller förstår de grundläggande nationalekonomiska teorierna och kan därför heller inte tillgodogöra sig vad det betyder när alla verkligen jobbar. Det räcker inte att säga att det gynnar välfärden om man inte får tydliga exempel på vad det innebär. För människor vill veta om de vågar titta runt hörnet och då gäller det att stå där med spegeln och visa att det ÄR bättre där än här.

Använd didaktikens tre grundstolpar, VAD - HUR och VARFÖR... Det sista har glömts bort i debatten. Om man inte gör det så kommer motståndarna att ta alla tillfällen att måla upp hur hemskt det är där bortom hörnet.

Andra bloggar om: politik, rättvisa, budget, anders borg, regeringen, framtidsvision, samhälle, intressant, moderaterna