Det är inte utan att det känns överraskande att läsa om en psykvård som tycks fungera. I Södertälje finns en mottagning där alla som hör av sig får hjälp snabbt. Dessvärre hör vi annars dagligen att det är precis tvärtom, att det är nästan omöjligt att få hjälp. Fler och fler ungdomar tycks behöva det.
De flesta av oss har säkerligen erfarenhet av någon i omgivningen som mår dåligt och standardlösningen till dem är att de ska rycka upp sig. För vissa räcker det, för problem har alla någon gång och de flesta kan man tackla och hantera. Men ibland tar svårmodet över och då krävs det hjälp från proffs.
Om psykiska sjukdomar kan avdramatiseras och betraktas som vilket brutet ben som helst så skulle man komma en bra bit på väg tror jag. Det är dessvärre så att det fortfarande är mer skamligt att vara deprimerad än att ha andra sjukdomar.
Det blir också en anhörigsjukdom på så sätt att den som lever nära en deprimerad person också behöver hjälp. Dels för att kunna stötta men också för att kunna kasta av sig de egna skuldkänslorna, för att man själv bidragit till att ens barn eller närmaste mår dåligt kan bli nog så omfattande och ökar på svårigheterna för alla.
Våra fördomar kring psykiska sjukdomar är starka. Här finns en stor politisk uppgift, att arbeta med och förändra attityderna kring psykiska besvär som en sjukdom som behöver bot och inte betraktas som något som går över eller som ska gömmas undan. Jag menar inte sjukskrivning utan attitydförändring. Alla kan drabbas.
SvD
Andra bloggar om: politik, samhälle, psykisk sjukdom, depression, ungdomar, självmordsrisk, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Jag är förvånad själv. Har närstående som fått hoppa fram och tillbaka mellan olika läkare och kautpsyket men ingen ordentlig lösning har dykt upp än. Psykssjukvården är under all kritik i detta land. Inte ens självmordsförsök leder någon vart. Fört när andra skadas händer det saker.
Skicka en kommentar