Jag kan inte låta bli att fundera över hur det kommer sig att lusten att förnedra andra är så stor idag. De sk nollningarna håller på att gå helt över styr och helgens nyheter presenterade en flicka som hittades av polisen med 3 promille alkohol i kroppen, kompisarna stack och lämnade henne ensma kvar.
Dessutom kryper det här beteendet allt längre ner i åldrarna. Man undrar varför. Är det så hemskt att de unga har dålig kontakt med vuxenvärlden och helt enkelt inte får med sig några normer överhuvudtaget därifrån när de växer upp?
Är det så att i detta ålderssegregerade samhälle där varje åldersgrupp lever för sig innebär att varje grupp också skapar sina egna normer? Den sociala kompetens där bland annat empati, vett och etikett ingår tycks saknas helt hos många. Detta ser man inte minst på det spektakel kring den unge "Stureplansprofilen" som tidigare anklagases för våldtäkt. Han blev inte dömd men det vi fick veta om vad som försigått räcker för min del att dra slutsatser av hur han och hans kompisar och då inkluderar jag tjejen lever sina liv. Och de verkar tycka att det är kul också - tills det går över gränsen då.
Finns det ingen som kan upplysa våra ungdomar lite om var gränserna går. Exempelvis föräldrarna. Visserligen är det väl alltid varit så att det uppväxande släktet gillat att leva lite i skuggan av sina föräldrar och ha egna hemligheter. Men numera verkar det vara precis tvärtom. Det är föräldrarna som lever i skuggan av sina barn, eller någon helt annanstans. Ungarna hittar på den ena dumheten efter den andra och det känns som ett enda stort skrik alltihopa. Se på mig, hjälp mig, ge mig uppmärksamhet.
De får ju uppmärksamhet också men av helt annat slag än de innerst önskar tror jag. Det blir genom Poliser och socialarbetare, vakter och fulla kompisar, sönderrivna kläder, nedspydda skor, ont i huvudet, illamående och det kan inte vara särskilt kul.
I helgen haffade polisen ett gäng som hade nollningsfest i Vitabergsparken. Det gick hårt till och polisen hällde ut 8 liter vodka, 70 burkar starköl och 12 liter vin enligt uppgift från SvD. Då var ungarna ändå rejält fulla, innan de druckit det polisen hällde ut.
Helena Björshammar som är rektor berättar att hennes skola inte accepterar mobbning och kränkningar och att de talat om för eleverna att nollning inte accepteras. Det är gott, men föräldrarna då? Var är dom, vem hjälper barnen att sätta gränser. Det kan inte enbart vara skolans sak. Det måste ligga på föräldrarna att lära sina barn grundläggande umgängesformer?
Barnen kan ju inte lära varandra eftersom de inte vet vad de ska lära sig. Det går inte att ställa frågor på sådant man inte vet att man ska fråga om.
Skolministern kräver krafttag mot nollningar, jag tycker att man ska kräva krafttag särskilt mot oansvariga föräldrar. Det är ändå där det börjar, den som har med sig lite vett hemifrån kan lättare hantera svåra situationer.
(SvD)
Andra bloggar om: politik, nollningar, ungdomsfylla, empatibrist, alkohol, föräldraansvar, skolan, regeringen, jan björklund, vett och etikett, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
3 kommentarer:
Jag är övertygad om att det vi ser här i Sverige idag är resultatet av den svenska S-politiken som förts sista 30-40 åren.
Man har med hjälp av lagar motarbetat familjens överlevnad, indirekt tvingat kvinnorna ut i arbetslivet, tvingat in barnen på kollektiva dagis och indirekt motarbetat pappornas ställning i familj och samhälle.
Man har helt enkelt ignorerat barnens behov av trygghet och kärlek och som resultat har man fått en generation som inte känner gemenskap med den vuxna världen.
För S-regimen har det alltid varit viktigast få in skattepengar och utöka sin makt över folket och nu ser man resultatet.
Det är inte konstigare än att ungdomar alltid festat och sökt det förbjudna.
Föräldrarna tror att det räcker att förbjuda så har man samvetet på sin sida. Skyll gärna på skolan också, så har man sluppit ansvaret helt för vad de egna barnen håller på med på fritiden.
Det yttersta ansvaret ligger alltid hos föräldrarna, men många har uppenbarligen inte tid eller ork att ta hand om sina barn.
Apropå Jonas inlägg ovan: Socialdemokraterna är inte orsaken, de är ett sjukdomssymtom. De lever gott på alla som vägrar se att det yttersta ansvaret ligger hos individen.
Jag har hållit på med att informera om nollning i flera år mot bakgrund av min erfarenhet som föräldravandrare och engagerad förälder. Det är mycket motigt!
Det finns en problemställning som gör att nollningarna återupprepas år från år. För det första har de flesta nya gymnasieelever ruggigt dåligt självförtroende. De kommer från en ofta trygg miljö där de varit störst i skolan, känt de flesta andra elever, känt sina lärare och alla föräldrar känner varandra. De går till en miljö där de själva kanske inte har med sig en enda gammal kompis i klassen eller ens skolan, de är yngst och deras föräldrar känner heller inte någon samt tycker att barnen är så stora att de kan klara sig bra själva.
Överlagrat inträffar nollningarna ofta när både nyblivna elever och deras föräldrar är off-guard. Det är ju massor med andra saker att tänka på just då - nya rutiner för barnen, uppstartsmöten på jobbet, de första förkylningarna osv.
Min enda medicin är att köra stenhård information i slutet av 9:an när alla ändå är samlade - jag har gjort det tillsammans med Anton i Våga Vägra Nollning. Då fick vi massor med AHA-tillrop och närmare 90% av eleverna i "min" skola skrev på mot nollning. Då kan man dels berätta för eleverna hur lurade de kan bli och för föräldrarna hur den bistra verkligheten ser ut: Att de flesta inom gymnasieskolan - med några få lysande undantag - skiter fullständigt i nollningarna.
Om det då blir någon halvtam information om nollningar vid gymnasiets terminsstart kanske man ändå kommer ihåg vad t.ex. Anton berättade...
Jag brukar inte kommentera på bloggar men just detta berör mig så illa.
Skicka en kommentar