Vi klagar på statsministern, men är det rättvist...

Jag tillhör själv dem som vill se statsministern lite oftare. Det har hävdats att han vill leda genom andra så att alla ministrar ska få utrymme på sina egna taburetter. Det ligger väl en del i det förstås.

Idag läser jag dock i tidningen att Reinfeldt personligen besöker Stockholms moské för att ha ett samtal med representanter för islam i Sverige. Det får mig att tänka om lite grann. För Reinfeldt åker dit i egen person och skickar inte vare sig någon ställföreträdande politiker eller högre tjänsteman. Det säger en hel del om honom som person.

Han åker dit och visar sin respekt för andras ståndpunkter men i samma ögonblick så hävdar han vår rätt till yttrandefrihet. Jag tycker att det är starkt gjort.

"Enligt Fredrik Reinfeldt ville han förmedla budskapet att Sverige är ett öppet och tolerant samhälle där kristna och muslimer lever sida vid sida.

- I samma andetag måste vi försvara vår yttrandefrihet och vår demokrati, och göra det i dialog och nära samverkan mellan i det här fallet muslimer och regeringen. " (DN)

Dialogen är viktig här - i viss mån kanske den kan ta ur oss alla en del av våra fördomar. Det gäller i det här fallet åt båda hållen, vi måste lyssna på varandra och försöka låta bli att döma. Man behöver kanske inte provocera genom att publicera precis allt (jag kan inte bedöma vikten av den här publiceringen) och man behöver verkligen inte överreagera och elda upp flaggor heller.

Andra bloggar om: politik, rondellhundar, islam, reinfeldt, respekt, moderaterna, samhälle, regeringen