Blir Alex en person vi älskar att hata...

Både DN och SvD (och nu även Expressen) har varsin porträtthistoria om Alex Schulman idag. Vi får veta en del förstås om barndom, morfar Sven Stolpe, mobbning, kända föräldrar. Precis som vanligt alltså.

Skillnaden med Alex Schulman och många andra kändisar är att han varit med och skapat en ny nivå för kränkning av andra. Det har han gjort genom sin nu nedlagda blogg. Han blev tillfångatagen verkade det som. Alla kreativa människor vet att man behöver en paus, men bloggen är så snabb så att det hinns inte med. Eftertanken och reflektionen över det man producerar uteblir och så blir det som det blir. Tacka för att man då går in i väggen på något sätt, genom sig själv eller genom andra.

Alex Schulman är en installation - ett barn av sin tid. Jag är inte så orolig för honom, han kommer att bli omhändertagen.

Det som bekymrat mig mer är de som så snabbt och lätt hängt på. Alla de som läst bloggen och förtjusats av elakheterna. Vad tänker ni med och på undrar jag? Hur kunde det bli så intressant att läsa om elakheterna?

Eller är det så att skvallertidningarnas läsare flyttat ut på nätet och blivit yngre. Tanterna läser hos frissan (för dessa tidningar köper ju ingen, upplagorna till trots) och de yngre har sin typ av media. För ingen kan väl påstå att Svensk Damtidning, Hänt i Veckan med flera är ett skvatt bättre än Alex Schulmans blogg varit. Det är en blandning av tidningen Mad (kommentarerna) och skvallerpressen.

Och så finns här säkert lite protest mot mamma. Det hör liksom till. Och så ett arv från morfar som minsann var en elak gubbe han också, men ack så charmig på avstånd i alla fall. Bloggaren kyrkoordnaren har en intressant länk till ett Stolpetal här.

(SvD)

(DN)

(Expressen) - Cecilia Hagen
Andra bloggar om: bloggar, alex schulman, bloggosfären, media, internet, skvaller