måndag 1 oktober 2007

Jag är inte glad för att Schulman lägger ner...

Men jag kan förstå att han gör det. Jag känner honom inte och har ingen relation till hans blogg heller, jag är nog inte målgruppen ;-). Har alltså ingen anledning att dissa honom och tänker inte göra det heller.

Däremot tycker jag att det är orättvist att visa skadeglädje som många gör. Hans blogg har dock varit en av de mest besökta och han har en vass penna. Inte minst har han haft förväntningar på sig att leverera. Det var väl där det så småningom sprack. Alla vet hur kul vissa saker är i början och hur jobbigt det kan bli i längden. Ingen orkar vara på topp hur länge som helst.

För egen del är jag mest intresserad av fenomenet, Schulmans blogg. Vad är det som driver besökarna till en sajt som spetsar hela tiden?

Jag läste ett av Alex blogginlägg - jag minns inte innehållet exakt nu, men jag minns att jag mest reagerade på kommentarerna. Det var så intressant. En del var verkligen "fiskmås", andra förstod (kanske) meningen med det som skrivits och en del svarade på något helt annat, kanske för att få sin egen del av ljuset. Jag vet inte. Det blev som tidningen Mad på sin tid som också drev med allting till det yttersta och man skrattade så att man låg dubbel. Föräldrarna hajade inte ett smack.

Nu har vi haft Alex i den här formen och snart får vi honom i en ny hoppas jag. Det är onödigt dock att vara tarvlig mot honom nu. Han har gjort sin grej och det funkade så länge det funkade helt enkelt. Nu vill vi ha något nytt. Allt har sin tid.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inga kommentarer: