torsdag 11 oktober 2007

Jag trodde att det var i Chicago...

Men det var en sketen rondell i Hammarkullen. Där sker en mindre sammanstötning och föraren i den ena bilen, en ung kille tappar fullständigt koncepterna, tar fram en pistol och skjuter de som sitter i den andra bilen. Varav en person dör och den andre blir skottskadad. Killen som sköt menar att det var i nödvärn och att de andra också hade vapen och var ute efter honom. Ja, vad vet vi? Det är som i en film fast på riktigt.

Men rent principellt alltså. Om vi håller oss till trafiken nu. Vi som fortfarande tillhör den stora massan kör inte omkring med vapen i bilen, det kan man nog lugnt säga utan vidare efterforskningar. Visst kan man bli förbaskad och visa långfingret till den som inte kör som man själv tycker att det ska köras, eller att man drar ner hastigheten på 30-sträcka och blir omkörd av tutande hetspelle. Då tänker man - du din djäkel jag ska ta ditt bilnummer och anmäla dig. Ungefär där som trafikhetsen håller sig i vanliga människors liv. Men å andra sidan jag fick ju stryk av en gubbe på macken för att jag inte tankade tillräckligt snabbt. Så man vet aldrig.

Men det var egentligen det här med att leva som i en film jag funderade över i början här. Någon gör mig missnöjd och då stiger jag ur bilen och skjuter dem. Minns ni Michael Douglas i filmen Falling Down? Även där var trafiksituationen den utlösande faktorn. Det finns fler exempel. Överhuvudtaget känns det som om många, i alla fall de vi läser om, har svårt att skilja på film och verklighet. Ibland undrar man vad som är hönan och vad som är ägget faktiskt. Är det verkligheten som blir film eller är det filmen som blir verklighet?

De slagsmål vi hör talas om idag innefattar inte ett rejält mantillmanslagsmål med knytnävar, blåtira och fläskläpp. Nej nu hoppar vi på varandras skallar och sparkar sönder inälvorna utan att stoppa när den andre ligger ner. Så som hederliga slagskämpar gjorde förr. Det är i alla fall vad vi tror. Det har nog alltid funnits de som är mer våldsamma än andra, men informationen om det kom inte ut så snabbt som idag

För samtidigt som i alla fall jag går omkring och är skraj för att bli rånad på bilen på IKEAs kundparkering så är det ändå så att det mesta är ofarligt.

Häromsistens fyllde jag i en enkät från polisen om trygghet där jag kunde tala om allt jag var rädd för och det var inte lite det. När jag sedan skulle fylla i rutan om något hade hänt mig av allt det där så var svaret - NEJ. Det fick mig att tänka efter hur vi konstruerar våra liv och blir skraja av enskilda händelser som trots allt är väldigt ovanliga.

Men visst kan man fundera över det här med film och verklighet, Chicago och en rondell i Hammarkullen. På båda ställena sker mer än man vill känna till.

Börjar det inte bli dags för kärleksfilmerna och kärleksskriverierna att ta över nu så att vi får en annan inriktning på våra tankar. En attitydförändring helt enkelt. Våld är inte OK. Kramar däremot är mycket OK.

(SvD)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

3 kommentarer:

opassande.se sa...

Ja - precis så. Abnormaliteter styr rädslan i den normala vardagen - det är faktiskt så himla synd att det är så.

Magnus Carlbring sa...

livet är med andra ord okej

kanon ju

ställ bilen det är allt

revolvermän på cykel är extremt ovanliga

Mary X Jensen sa...

haha - ja så kanske man kan se på det hela