Tänk om polisen kom till min gata...

Trafikpolisen har bråda dagar och rapporterar inte alltid de mindre överträdelserna av hastighetsgränserna på 90- och 100-vägar. Lagar är ju lagar och bestämmelser är bestämmelser, men sunt förnuft är också sunt förnuft.

Det är de som inte kör mer än 6 km för fort som inte rapporteras enligt artikel i SvD. Det verkar väl ändå vara helt rimligt, bestämmelser till trots. Hastighetsmätarna i bilar har väl någon slags felmarginal vad jag förstått, den visar olika i olika bilar. På de större vägarna kan man ibland tycka att hastighetsbegränsningarna känns konstruerade och det är inte helt enkelt att förstå varför vissa raksträckor på samma väg får man köra 110 på och andra bara 90. Men det finns säkert någon anledning, vad vet jag?

Men här en liten rapport från verkligheten och det finns många liknande verkligheter runt om så se detta som ett exempel. Det handlar om hastigheter i tättbebyggt område.

Vårt hus har utfart direkt ut mot en 30-väg. Inte så farligt kan man tycka, men denna väg är en av två som leder in i området där det finns många hushåll. Infartsväg i miniatyr kanske man kan kalla det. De som kör här verkar mer tycka att det är en autostrada.


Här kör ingen 30, trots att det är väl markerat med skyltar, finns målad markering i vägen och dessutom är det i princip bara vi som bor i området som kör den här vägen. Så 30-gränsen torde vara väl bekant för alla.

Här gasar man in till fartstoppen 700 meter längre bort och här gasar man ut i full karriär till korsningen. Mittemellan fartstopp och korsning bor jag med en direktutfart utan trottoar. Det är väldigt spännande varje gång man ska backa ut eller gå över till trottoaren på andra sidan.. Det händer att man får stå och vänta som om man vore i värsta trafikruschen på Stureplan.
Vissa har så bråttom att de kör om för att komma snabbast till farthindret.

Under en längre period i början av året och över sommaren när Roslagsbanan restaurerades, passerade dessutom över 150 bussar per dygn här. Få av dem höll hastighetsbegränsningen. Då var det rejält läskigt här utanför.

Detta borde vara ett ställe där trafikpolisen kunde sitta och tjäna storkovan genom att bötfälla ungefär 97% av alla bilister som passerar. Men man ser aldrig till någon polis här, möjligen när de är på väg till pizzerian ett par kvarter bort. Kanske att de dök upp den där natten när ett gäng försökte knycka grannens trädgårdsmöbler och mitt inför öppen ridå bar ut till sin egen bil, men jag tror att det var det lokala vaktbolaget som lyckades få stopp på det hela och höll bovarna kvar tills polisen slutligen dök upp från en tur i Norrtälje och kunde hantera det hela.

Jag är medveten om att polisen har en organisation och att det är olika avdelningar som sysslar med olika typer av brott. På något sätt känns det helt galet att se stora polisstyrkan med massor av bilar, poliser och laserkameror med mera göra stora insatser på motorvägarna till och från. Det blir väl självklart fler haffanden och förbättrar statistiken eftersom det är så många bilister som passerar. Men hur det står i proportion till trafiksäkerheten kan nog ifrågasättas. Jag tycker att man borde göra fler mindre insatser på 30-vägar. För det finns någon anledning till att det är hastighetsgräns där. Det handlar om vardagstrygghet för skolbarn och boende. Det borde ha företräde hos polisen, den vardagliga tryggheten. En politik som leder till att polisen prioriterar vardagstryggheten önskar jag mig. Det gäller både trafik- och trygghet på gator och torg. Varje polisman gör nog så gott de kan, men de har det inte så lätt tror jag.

Två katter har gått åt på vår 30-sträcka, vår egen och grannens, inga barn än så länge... Det känns som om det är det som saknas för att bilisterna i området ska vakna till. Ruskigt va? Man kanske ska öppna ett poliskafé på garageuppfarten?

(SvD)

Andra bloggar om: politik, samhälle, trafiksäkerhet, polis, fartsyndare, moderaterna, regeringen