Barn- och/eller hunduppfostran...

Studentfesterna blir allt våldsammare säger polisen, var nu just studentfesterna kom in och blev i fokus så här inför julen kan man väl iofs undra, men det handlar väl om ungdomars festande överhuvudtaget. Det går över styr helt enkelt, mycket på grund av frånvarande vuxna. Vuxna som borde tränga sig in mer i sina tonåringars liv och förmodligen skulle vara mer välkomna än de själva tror.

Av en händelse såg jag ett program på TV som handlade om hunduppfostran. Det var en osedvanligt tjock och odräglig tax som var huvudobjektet. Familjen bestod av far, mor, tonårsdotter, tonårsson och en odrägligt bortskämd, kanske uppmärksamhetstörstande 10-åring. Programledaren var hundbeteendevetare på något sätt och åtog sig att få ordning på hunden, men också på familjen. För det var övertydligt att det fanns ett samband mellan hundens och övriga familjens beteende.

Taxen var besvärlig, käkade allt den kom åt från söndagssteken på köksbänken till finaste fåtöljen, skor och kläder,allt hade en rykande åtgång i hemmet. Familjen var förtvivlad och mamman övervägde att göra sig av med jycken som till och med bajsade inomhus. Gränsen gick när hunden ätit på de nya italienska stövlarna - jag förstår henne precis. Förfärligt jobbig hund alltså.

Plötsligt kommer hundvetaren in i familjen och det första som händer är att hunden vägs och familjen får en genomgång. Hunden måste ha regler och så ska den gå ned i vikt. Alla försöker nog på sitt sätt utom den minsta killen som bara trotsar och släpper in hunden i köket där han inte får vara, struntar i att plocka upp där hunden gjort både det stora och det lilla - därför får han också skäll hela tiden, av alla i familjen. Nåväl hundvetaren verkar veta en del om människor också och styr upp det här och ser till att ungen också får beröm när han utför det han är tillsagd att göra.

Men det viktigaste var att ge sig ut på promenad med hunden så att den fick röra på sig, leka med andra hundar, ingå i ett hundsocialt sammanhang, springa, leka, rulla runt i gräset. Med andra ord hunden behövde stimulans och en viss fasthet med regler för att känna sig lugn och fin. Detta engagemang ledde till att hunden slutade bita på allting hemma och blev en riktigt trevlig hund. Faktum är att den där uppstyrningen hjälpte hela familjen. Avledning helt enkelt, det handlade om att rikta in uppmärksamheten på annat. Det som tidigare kretsade helt kring hundens besvärliga sidor blev i stället en inriktning på familjen och dess gemenskap.

Detta är kanske för många en långsökt jämförelse men visst kan man lära av det där. Just att vi fastnat i olika beteenden är en vanlig åkomma hos oss människor. Det är då vi behöver en tredje person som kan visa oss på alternativen så att vi kommer vidare. Eller så kanske vi kan tänka efter själva förstås.

Kyrkoordnaren tycker som jag, det är för lätt att skylla på datorspel och media för det är inte säkert att det är den som har det senaste i den vägen är den som är ute och härjar och ställer till det på stan. Det är snarae så att vi alla behöver ingå i ett socialt sammanhang och det i en blandning av alla åldrar.

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, ungdomar, studentfester, beteende, moderaterna, hunduppfostran